Mors Deka

Snö är spännande

2012-01-22T17:51:00.000+01:00

Det är en snöfattig vinter på Listerlandet. Somliga är lättade. Somliga saknar supervintrarna vi haft de senaste två åren. Jag är kluven. Ekonomen i mig tycker det är skönt. Det kostar inte så mycket att värma upp huset i år. Vinterälskaren i mig vill ha snö. Mycket snö. Mycket kyla, som ger frisk luft och bortfrusna bacillusker.

Idag snöade det rejält ett tag, men inget blev liggande. Det såg fint ut och Dottern jublade. Tyvärr får vi nog dras med fler grå, blöta dagar innan det blir vår.

Ester, vår fina Birma, hade aldrig sett snö förut. Hon satt länge i tv-rumsfönstret och tittade intresserat. Lite rädd var jag allt att hon skulle försöka jagad flingorna och därmed välta både växter och lampor.

En som är mindre intresserad av snö är Kärleken. Det enda som gladde i stunden, var att han slapp gå ut och städa bilen.

Tills vi ses igen... KRAMEN!

Världens bästa Ella

2012-01-02T21:11:00.001+01:00

Jag hade precis besök av allra finaste Ella. Min härliga väninna, som får mig att skratta åt nästan vad som helst. Ella, som delade tre härliga dagar med mig i Bryssel i månadsskiftet november-december i fjol. Ella, tack för de bästa dagarna då vi...

shoppade loss bland alla varor de belgiska handlarna hade att erbjuda till jul...

promenerade runt i staden och tittade på vackra sevärdheter...

åt gott på en av stans mysiga krogar...

och festade loss natten lång... Tack vännen! Det måste vi göra om igen snart.

Tills vi ses igen... KRAMEN!

Räkna räkna räkna

2012-01-02T19:38:00.000+01:00

Efter en lång dag på jobbet, skulle jag också vilja göra så här. Ester vet verkligen hur man släpper allt och bara kopplar av.

Tills vi ses igen... KRAMEN!

God fortsättning!

2012-01-01T19:08:00.002+01:00

Årets första dag har gått i arbetets tecken. Jag hade valt att byta arbetspass med en kollega, så min dag började kl 6.30, för att kunna vara på plats på jobbet kl 7.30.

Oj, vad segt det var till att börja med! Det var första gången på många år, som vår butik hade öppet på Nyårsdagen. Vilka kommer och handlar kl 8 på morgonen efter allt Nyårsfirande? Ja, inte är det många iaf. Nej, dessa personer är lätträknade. Jag och mina, icke så morgonpigga, kollegor gjorde allt för att underhålla varandra. Det var inte förrän en bra bit fram på förmiddagen som det började kännas någorlunda normalt igen.

Jag slutade kl 15 och samtidigt som jag drog mig hemåt, var min sambo iväg och hämtade älskade Dottern, som varit hos sin pappa sen lille julafton. Det var skönt att få hem henne igen.

Nu är klockan bara 19 och jag är helt slut. Vi har mumsat i oss var sin god räkmacka och jag känner mig färdig för sängen. Det är inventering plus arbete imorgon, så kl 6 står jag i givakt framför chefen.

Tills vi ses igen... KRAMEN!

Gott Nytt År!

2011-12-31T13:56:00.000+01:00

2011 har verkligen inte varit året då jag suttit klistrad vid bloggen. Visserligen har jag inte varit det innan heller, men detta året har varit väldigt magert.

Jag vill och kan inte lova att jag ska bli mer aktiv. Familjen, jobbet, mitt engagemang i Mjällby AIF och mina vänner kommer före. Faktum är att Facebook blivit som en slags blogg. Det enda är ju att jag där bara når ut till de som är mina FB-vänner.

Jag har gnolat en längre tid på om jag ska lägga ner MorsDeka helt, eller om jag ska försöka dra igång den igen. Det får bli det senare. Jag får ju ofta mail från läsare, gulliga hälsningar dessutom, där de säger att de väntar troget. Tack för det! Jag vet att jag inte är någon BlondinBella eller Kissie. Det har jag aldrig försökt vara. Jag vill bara dela med mig av det som sker i mitt liv här och nu, eller kanske nyss. Jag hoppas det förgyller tillvaron för någon där ute.

Nu blickar jag framåt och har några nyårslöften att ta tag i efter midnatt. Hemliga nyårslöften! Jag kommer dock berätta allt efterhand som jag ror dem i land.

Jag önskar er alla ett riktigt GOTT NYTT ÅR!

Tills vi ses igen... KRAMEN!

Omtöcknad och öm

2011-10-07T13:28:00.003+02:00

För en vecka sen blev Ester 6 månader. Det började bli dags för kastrering. Vi köpte henne som sällskaps- & familjekatt och ämnar inte vare sig ställa ut eller avla. Vi lovade att kastrera henne för hennes egen skull. Det var även vår egen tanke redan från början.

Idag hade vi tid hos veterinären i Näsum. Vi hade bokat kl 9 och redan kl 10.20 var hon redo att hämtas. Allt hade gått bra.
Det lilla livet sov och var gott nerbäddad i sin transportbur i en varm fleecefilt. Vi fick rädet att hålla henne varm medan hon sov och kolla henne med jämna mellanrum.

Hon vaknade till redan en timme efter att vi kommit hem och på stappliga ben försökte hon gå ut på golvet. Det gick inte så bra, utan vi fick bädda ner henne i transportburen igen. Där blev hon liggande ytterligare ca en halvtimme.

Trots nästan stängde ögon och vingliga ben, markerade lilla Ester att hon vill upp i soffan. Vi fick lyfta henne och lägga henne till rätta. Hon lär nog sova gott i några timmar till innan benen bär henne igen.

Tills vi ses igen... KRAMEN!

Action i lilla Nogersund

2011-10-04T23:08:00.001+02:00

Dottern hade precis lagt sig. Vi kollade lite tv. Då ringde Kärlekens jobbtelefon. Hans kollegor var på sjöräddningsuppdrag och hade Nogersunds hamn i sikte.

En stålbåt med tre passagerare, på väg mellan Kalmar och Ystad, hade sprungit läck ca 11 sjömil söder om Hanö och tog in vatten. Ett stort pådrag med helikopter från Kallinge, två sjöräddningsbåtar från Hörvik, en lotsbåt från Åhus och kustbevakningen från Karlskrona satte kurs för att rädda besättning och förhoppningsvis även båten.
Då vi bor i byn, var vi på plats på fem minuter, lagom till att se hela karavanen komma in i hamnen. De hade lycktas bärga båten och pumparna gick för högtryck.
Båten drogs upp på slipen med hjälp av en hjullastare och en hydralvagn. Pumparna jobbade på. Det var ett stort manskap på plats, liksom flera åskådare. De lär ha att göra en bit in på natten.

Edna Bengtsson, Hörvik

Resque Lovisa, Hörvik

Nu säger jag god natt och hoppas sjöfolket får sova gott i natt - så småningom.
Tills vi ses igen... KRAMEN!

Älskar Clivia

2011-10-03T14:41:00.001+02:00

Även om det plötsligt blev sommar igen, så går vi snabbt mot den kalla, mörka årstiden. Vi kurar mer och mer ihop oss hemma och stänger dörren så fort vi kan. Eftersom vi inte kommer använda altandörren på ett tag, får det gamla fina blombordet (Kärlekens arvegods) stå med mina Clivior mm framför den. Så småningom ska det placeras i matrummet, men det blir när vi renoverat och möblerat om.

Tills vi ses igen... KRAMEN!

Dottern bakar

2011-10-03T12:57:00.002+02:00

Igår var vi ganska möra efter den långa lördagen med utflykt till Göteborg. Vi valde att skrota alla planer vi lagt upp för dagen och passade på att njuta av segerns sötma. MAIF fixade en trepoängare mot IFK Änglarna och tog ytterligare ett kliv närmre Allsvenskan 2012.

Dottern var pigg och hade ingen lust att ligga på soffan och kolla fotboll med oss. Hon ville baka. Med liiite, lite hjälp av sin snälla mamma, fixade hon till dessa mumsiga bakverk. De satt gott till kvällsfikan efter middagen.

Tills vi ses igen... KRAMEN!

Kinapuffar

2011-09-26T11:30:00.001+02:00

Vad är det som pågår? Vad är det för kränkande med denna förpackning? Den har funnits alltid och ingen har tidigare opponerat sig. Mina asiatiska vänner höjer ögonbrynen i ren förvåning. De har inte ens funderat över den lilla asiatiska flickan/pojken på påsen. De känner sig inte kränkta. Påsen är gul, fin och lätt att upptäcka. Jag blir glad av att se den, för jag vet att inuti finns något jättegott.

Tills vi ses igen... KRAMEN!

Min katt känner sig väldigt kränkt av denna förpackning. Hon är snäll, mjuk och inte det minsta salt.

- Posted using BlogPress from my iPhone

Beslutsångest

2011-09-22T20:45:00.000+02:00

Idag var en sån där dag... En sån där dag när det inte gick att följa normala rutiner. Både jag och Kärleken var lediga och hade massor att göra hemma. Dottern gick lång dag i skolan och skulle sen bara hem och byta om, för att sen sticka iväg och rida.
Vi hade redan från början klart för oss att hon inte ville stressa i sig någon middag efter skolan, utan en banan skulle räcka tyckte hon. Hon ville känna sig för, sa hon. Vi bestämde oss för varma mackor som kvällsmat.

Dagen gick och flickan hämtades. Allt flöt på. vad vi inte visste när vi skjutsade henne till stallet, var att hon skulle bli erbjuden att rida två timmar istället för en. Hon nappade så klart och vi ville inte hindra henne. Dock sprang kvällen mer och mer iväg. Vi fick ändra våra matplaner. Medan Dottern red bestämde Kärleken och jag att det skulle gå mycket snabbare om vi köpte frysta pizzor att värma medan hon duschade. Det blev bra, tyckte vi.

Dottern hjälpte självklart till att sadla av och rengöra hästen efter den svettiga ridningen. Klockan tickade på. När vi satte oss i bilen och körde hemåt, kom jag på att en hamburgare skulle vara supergott. Jag hann knappt säga det, förrän Kärleken nappade och styrde kosan mot Lasses Kiosk. Dottern blev överlycklig.

Varma mackor blev fryspizza som blev hamburgertallrik. Vilken tur att vi inte alltid är så oorganiserade. När Dottern ska rida nästa gång, hoppas jag att jag är bättre förberedd, så det blir hemlagat.

Tills vi ses igen... KRAMEN!

Husets medelpunkt

2011-09-21T21:56:00.000+02:00

Renoveringen av tv-rummet skulle påbörjats redan i vintras, men familjeangelägenheter gjorde att vi varken orkade eller hade tid. Vi fick skjuta på det till sommaren.

När Kärleken hade friveckor i somras började han riva tapeter och slipa ner gammal färg, men det fanns inte tillräckligt med tid att få projektet klart innan han började jobba igen. Han fick fortsätta under lediga dagar. Sakta men säkert gick det framåt.

Vi bestämde oss tidigt för vilken soffa vi ville ha och snart hade vi även klart för oss vilket tyg som skulle bli det första. Det är ju utbytbart, så vi kommer kunna förändra rummet när vi känner för det.

För tre veckor sen var rummet klart. Då hade Kärleken målat tak, lister och fönster och tapetserat hela rummet alldeles själv. Det blev så fint. Vi hade tittat ut bord och soffgrupp, så det blev två eftermiddagar med shopping av stora mått. Härligt, fastän jag inte gillar shopping. Det här var roligt.

Vi kan inte vara annat än nöjda. Vi älskar vårt fina tv-rum. Här kommer vi kunna mysa mycket hela hösten och vintern. Underbart!

Tills vi ses igen... KRAMEN!

Drottningen av Det lilla huset

2011-09-21T21:32:00.004+02:00

Nu är jag tillbaka. Jag... Ester, drottningen av Det lilla huset i den lilla fiskebyn på Listerlandet. Jag, som är så söt och gullig.

Jag växer och växer. Jag har blivit en fin katt. Den lilla kattungen är ett minne blott. Jag trivs i min nya form. Jag är ståtlig.

Jag fortsätter tigga mat när familjen äter, för det fungerar ju. Jag får smaka hela tiden och jag gillar nästan allt. Jag älskar leverpastej, Onsalakorv, ost, mattes kålpudding och köttbullar och givetvis glass. Jag får inte mycket, men det är ju makten som räknas. Jag får som jag vill.

Matte och husse pratar om något som inte låter speciellt kul. De ska beställa tid för kastrering. Jag känner på mig att det handlar om mig och att det är hemskt. Jag vill inte!

Jag har hittat mina egna rutiner. Jag sover mycket på eftermiddagarna och en hel del på natten. På så vis får familjen sova gott och vaknar utvilade, däremot stör jag dem gärna under tv-tittandet på kvällen. Då är det kul att leka eller bli kelad med.

Jag trivs jättebra hos min familj och jag planerar att bli väldigt gammal tillsammans med dem. De gör ju allt för mig, så varför ska jag ändra på det livet.

Tills vi ses igen... KRAMEN!

Min bäbis

2011-09-21T20:44:00.000+02:00

I fredags gjorde vi en utflykt till Gekås i Ullared. Dottern slutade skolan kl 11.40, så hela eftermiddagen var ledig för oss alla tre. Vi har sen mer än ett år tillbaka insett att det är skönare att köra dit när de flesta andra kör hem. På så vis slipper vi vara så galet trötta hela dagen. Det är ju ofta svårt att sova kvällen innan och inte det minsta kul att stiga upp kl 4 på morgonen. Nej, eftermiddagen passar oss bäst.

På handarlistan stod bl.a. ridgrejer till Dottern, gardiner till tv-rummet, trosor & bh-ar till både mig och tösen, kallingar till Kärleken och mycket annat. Vi brukar vara duktiga på att hålla oss till listan, men visst hittar vi en del annat "bra att ha". Dock är det sällan vi kommer hem med helt onödiga saker.

Denna gången var jag skickebud efter modeflugan "onepiece"-overaller - en sparkdräkt för barn och vuxna. Jag tycker det är vansinnigt konstigt att se folk komma till butiken och handla i dessa pyjamasar, men jag förstår att de är sköna. Dottern ville ha och när vi stod och kollade storlekar åt mina vänner, ja, då ville Kärleken också ha.

Tills vi ses igen... KRAMEN!

Markerar revir

2011-09-03T17:37:00.001+02:00

Ester har lekt, skuttat, sprungit och busat... När hon flyttade in i slutet av juni, var vi i full färd att riva ut möbler och tapeter ur tv-rummet. Vi skulle renovera.

Det har tagit lite längre tid än vi hoppats, men så är rummet grundligt gjort också. Kärleken har målat tak, fönster och lister. Han har tapetserat och monterat nya soffgruppen.

Älskade Ester, som mist sin lekplats, verkar trivas med sin nya sovplats. Hon har redan hunnit mysa på flera ställen i soffan. Jag antar att det är här hon kommer sova på nätterna.

Tills vi ses igen... KRAMEN!!!

- Posted using BlogPress from my iPhone

Bröllopslycka

2011-09-02T02:34:00.001+02:00

I lördags fotograferade jag mitt tredje bröllop på kort tid. Jag älskar det och blir mer och mer varm i kläderna. Imorgon kommer bruden hem till mig för att både se och få de redigerade bilderna av mig. Jag hoppas så hon blir nöjd.

Tills vi ses igen... KRAMEN!!

- Posted using BlogPress from my iPhone

Jag växer och blir en stor vacker katt

2011-08-18T18:04:00.015+02:00

Äntligen... äntligen har jag fått en lugn stund vid datorn. Äntligen är matte långt ifrån den, så jag kan berätta för omvärlden om mig, riktiga mig.

Jag heter Ester och är en fin liten Helig Birmakisse. Jag är en fin katt med stamtavla och allt. Ja, egentligen heter jag ju S*Valehtos Eternity Of Energy, men det orkar jag inte lyssna på, så jag är glad att matte kom på det fina namnet Ester istället. Det gillar jag. Jag har faktiskt börjat förstå att det är mig de kallar på när det låter "Ester" ur munnarna på familjen. Sakta men säkert... Jag är nu 4,5 månader gammal och jag har bott med min familj i snart två månader. Jag flyttade till dem den 30:e juni. Jag blev maskad som blåsköldpadda, även om min första Matte sa att det var lite svårt att bestämma. Nu vet vi. Jag ÄR blåsköldpadda. Jag har mina fina gråblå öron och lite crème i svans och päls. Jag är så vacker.

Redan när jag bodde hos min uppfödarfamilj gillade jag att gömma mig under soffor och sängar. Det gör jag nu med. Kanske inte lika mycket, men det är ganska mysigt att krypa in under en filt eller ett täcke och sova middag. Jag gillar när det är trångt och varmt.

Från början tydde jag mig till Dottern i huset och lite till Husse. Matte var jag inte alls förtjust i. Dottern fick ta hand om mig första dygnet och sen när hon åkte på semester med sin pappa, så sov jag hos Husse. Jag vet inte varför jag gjorde så faktiskt, men jag har kommit på bättre tankar. Nu är det bara Matte som gäller. Jag älskar min familj, men Matte är bäst. Jag följer henne i hälarna hela tiden och väcker henne gärna på natten för att leka eller kela. Jag vet hur man ska väcka henne. Det är bara att kliva upp och nosa henne i ansiktet och kanske pussas lite. Då börjar hon gosa med mig. Det gillar jag. På kvällarna när hon lagt sig, brukar jag hoppa upp i sängen och lägga mig på hennes bröst och mysa lite. Det är gott.

Jag växer och växer. Jag äter Royal Canin Kitten 36, men jag vill helst äta det familjen äter. Jag tigger hela tiden. Jag brukar krafsa på mattes ben eller hoppa upp på stolen bredvid och sticka upp nosen vid bordskanten. Jag älskar räkost, vanlig ost, hamburgare, fisk, köttbullar, kyckling... Ja, nästan allt. Singolla-kex var inte gott. Där gick jag på en nit. Jag valde mitt torrfoder istället. Matte säger att det är bäst för mig att äta "min" mat, men det ser ju så smaskigt ut när de sitter vid bordet. Jag vill vara med. Än har jag i alla fall inte fått ont i magen.

Jag tycker om att leka. Jag får nästan fnatt ibland och springer som en tok genom huset. Jag hoppar i sidled och skrämmer ibland mig själv med svansen. Mina bollar är roliga, men toarullar är ännu roligare. Mattes byxor med dragskor är speciellt roliga, men det tycker inte hon. Jag förstår inte. Jag fick en klöspelare med två plattformar. Oj, vad jag blev glad. Jag lekte hur länge som helst. Jag älskar den, men blir ju så trött. Då är risken att jag somnar och missar någonting.

Familjen har två konstiga figurer i en bur i trädgården. De gillar jag inte. Jag blir stel som en pinne när jag ska hälsa på dem. Jag är glad att de är där ute och jag är inne. Familjen har dock sagt att de flyttar in innan vintern kommer. Hur ska det gå?

Jag tycker om att sitta i fönstret och titta ut. Jag får inte vara i köksfönstret, fastän jag har bäst utsikt där. Jag får vara i sovrumsfönstret istället.

Jag stretar inte emot när jag får koppel på mig. Jag har inget emot att få klorna klippta. Jag är genomgående väldigt snäll och härlig. Familjen älskar mig så mycket. De är så glada att de skaffade mig.

Jag lovar att visa upp mig snart igen, men nu vet ni i alla fall lite mer om vem jag är.

Tills vi ses igen... KRAMEN!

Inget gult alls

2011-07-07T16:17:00.005+02:00

Jag är då verkligen ingen trädgårdsmästare. Det ska gudarna veta. Dock tycker jag om att ha lite härlig fägring omkring mig när jag sitter ute och njuter av en ledig dag eller en skön sommarkväll.

Vi skulle inte ha så mycket i år. Det ska vi inte något år. Hehe!

Förra året blev det nästan galet lite och i år höll det nåstan på att gå överstyr. Det var tur att jag besinnade mig och lät det stanna vid de fyra blomlådorna under våra fönster, den stora koppartunnan på altanen och några nya perenner till rabatterna. Pust!

Tills vi ses igen... KRAMEN!

Alla sätt är bra

2011-07-03T22:41:00.002+02:00

Jag hörde och kände hur hon rörde sig bakom mig. Jag kunde dock inte se vad hon spekade med. Nu vet jag. Hon flyttade sig. Det blev kanske för varmt där nära mitt hår och huvud. Men hur kan hon ligga så här?

Tills vi ses igen... KRAMEN!

Nu har jag bott in mig

2011-07-03T18:21:00.008+02:00

Tre dygn har gått. Ester är en riktig tuffing och har verkligen bott in sig. Hon har kanske inte kommit in i våra rutiner än, men vem har egentligen det...?!

Sötnosen är rolig att titta på och väldigt tillgiven. Just nu ligger hon bakom mitt huvud och sover - uppe på soffryggstödet. Ibland sträcker hon på sig och drar mig lite i håret. Det är skojigt med mitt hår. Det kan man fastna i....

Vi kan inte ta ögonen från henne. Hon är så härlig. Det är så ledsamt att Dottern var tvungen att åka till sin pappa i fredags eftermiddag och blir borta i över en vecka. Vad Ester ska hinna förändras tills dess. Vi tycker redan att hon vuxit.

Tills vi ses igen... KRAMEN!

Lilla Ester verkar trivas

2011-07-02T00:14:00.005+02:00

Efter en ganska galen natt, så blev det första "riktiga" dagen med Ester. Nu skulle vi lära känna henne på allvar. Den lilla raringen stannade hos Dottern på kvällen och höll flickstackarn vaken nästan hela natten. Jag tror det var en blandning av spänning och moderskänslor, som gjorde att tösabiten hade svårt att koppla av. De sov ett par timmar och var vakna en stund. Sen sov de nån timme igen. Från ca 3 till ca 5.20 var de vakna och lekte. Jag vaknade av att Dottern kom och stupade i min säng. Helt slut, men väldigt glad och nöjd. Jag tror hon var stolt över att Ester tytt sig till henne första timmarna i vår familj.

När dessa bilder tas, med min mobilkamera i ett dunkelt rum, så är det kväll och Ester har haft en hel dag på sig att bekanta sig med hus och familj. Hon äter, dricker och går på toa som hon ska. Hon leker och är jättenyfiken. Hon är väldigt tillgiven, precis som uppfödaren Lena sagt att dessa katter är. Oh, vad vi är glada! Vi är så lyckliga och stolta.

Nu har Ester bott in sig så mycket att hon vågar lägga sig nära oss och bara njuta. Hon börjar spinna som en stor gräsklippare långt innan någon ens har börjat klappa henne.

Något som är ganska roligt är att när vi kom till Rödeby första gången, då hittade de Ester under soffan. När vi skulle träffa henne igen samma dag, ja då låg hon under soffan igen. Så var det även i torsdags, när vi skulle hämta henne.

Gissa vad hon gärna gör här? Hon lägger sig under en gästsäng på övervåningen. Där har hon sin viloplats när hon vill vara ensam. När vi är i närheten, ligger hon gärna bredvid någon av oss.

Första dygnet är avklarat och Ester verkar trivas väldigt bra hos oss. Vi är supernöjda med vårt val av ny familjemedlem.

Tills vi ses igen... KRAMEN!

Ester flyttar in

2011-06-30T22:53:00.007+02:00

Det första vi gjorde när vi kom hem med det lilla pyret var att visa henne kattlådan, matskålarna och vattnet. Hon var inte ett dugg intresserad. Hon vill gå sin egen lilla runda i huset.

Köket var bullrigt. Kärleken började skala potatis i skalmaskinen. Då hittade hon sin tillflyktsort in under en stol under köksbordet. Sen bar det av upp på övervåningen...

Jaha, då har jag sett Dotterns rum och tv-rummet uppe. Vad finns det mer att se?

Ester tassade runt i sovrummet, vardagsrummet och hallen. Köket ville hon inte in i. Vi fick flytta matskålarna till hallen. I vardagsrummet, som är under renovering, sökte hon nog efter sin familj. Hon började ropa och smet in under den gamla soffan, som väntar på bortforsling. Det gick knappt att locka fram henne.

Dottern lyckades till slut och kattjejen följde efter henne upp till tv:n. Vi åt sen middag, så Dottern fick lov att sitta där uppe.

Det tog lång tid att få i sig maten. Dottern ägnade sig mest åt att leka med Ester, som nu verkade finna sig i att vara hos oss. Hon jagade vippan och hade väldigt roligt.

Det är sent och det är dags för sängen. Dottern hade svårt att slita sig, men det är ju nödvändigt med sömn. det kommer en dag imorgon också. Vi behövde visa kissen att även vi har rutiner.

Tills vi ses igen... KRAMEN!

Äntligen ska vi hämta Ester

2011-06-30T22:49:00.009+02:00

Äntligen var det så dags att få hämta den lilla missen. Pengarna var överförda, kattlåda inhandlad, transportbur har vi redan... Japp, det var bara att köra mot Rödeby igen. Härligt!

Dottern fick lilla Ester i famnen direkt när vi kom in i huset. De hade fått leta upp tösen från under en soffa.

Fina föräldrar... Mamma katt och pappa katt vakar stolt över sina små. Det finns två föräldrar till i huset, men det verkar som om alla tar hand om alla. Underbart!

För att inte dra ut på tiden alltför mycket, tog Lena och jag tag i pappersarbetet. Hon hade förberett massor, så det var bara för mig att fylla i mina uppgifter. Strax var jag kattägare. Mmmm...

Pappa katt, Isac, var nyfiken och tyckte säkert att denna transportbur var som ämnad för honom. Han la sig till rätta och ville inte flytta sig för egen maskin. Jag undrar vad som går igenom ett litet katthuvud...

Ester verkade finna sig i att bli "inlåst" i buren. Hon la sig ner och iakttog det vi andra gjorde utanför.

Vi sa 'hej då', men inte 'farväl'. Vi ska ses igen. Nu är det dock dags att köra hem till Listerlandet och låta lilla Ester flytta in i sitt nya hem.

Är du sugen på en liten Helig Birma? Gå då inte på Va-lehtos Helig Birma och titta på de små liven. Så härligt!

Tills vi ses igen... KRAMEN!

På jakt efter en ny familjemedlem

2011-06-30T22:44:00.006+02:00

Äntligen kan jag berätta... Äntligen...

Vi har ju våra kaniner, Felix & Lilly, men vi har ändå ganska länge pratat om att skaffa en liten katt. En liten gosig innekatt.

Jag tycker ju egentligen att katter ska få springa lösa och leva sitt eget liv, men det funkar inte så bra där vi bor. Grannarna gillar inte katter.

För att inte göra någon irriterad eller arg, så skulle det få bli en innekatt om det skulle bli någon alls. Ska vi ha en innekatt, ska vi ha en raskatt. Så är det bara. En katt som inte vet något annat om. En katt som är avlad till att vara inomhus hela sitt liv.

Jag har i många år velat ha en Helig Birma, men tyckt att de är alldeles för dyra för min ekonomi. Kärleken pratade om några andra raser han kände till. När vi närmade oss beslutet att någon gång skaffa katt, började han läsa på och kolla bilder på Birmakatter, då jag inte vill ge mig :) Kärleken blev mer och mer sugen på denna ras.

Nu var det ju dock så att vi tidigt bestämde att det där med katt skulle bli något för "framtiden". Då vi har mer tid och inte rusar runt i vardagen så mycket. Hm... När vi blir pensionärer? Äsch, de pensionärer jag känner är ju mer i farten är vi är nu. Varför vänta?

Vi bestämde att vi skulle skaffa katt efter den långresa vi planerar. Det skulle då bli om ett år eller två. Hm...Varför vänta så länge?

Förra helgen, när Dottern var hos sin pappa, började snacket mellan mig och Kärleken igen. Han låg och kollade bilder på nätet och annonser på Blocket. Han var så sugen. Ja, det var ju jag med, men jag är inte den som hoppar jämfota och tjatar. Sån har jag aldrig varit. Jag är en ganska nöjd person. Det som sker det sker. Jag armbågar mig inte fram precis...

Kärleken hittade ett par annonser som verkade intressanta, men det gick snabbt att utesluta den ena. Vi vill inte ha en blandras. Vi vill ha en 100&-ig Helig Birma.

Vi hittade en uppfödare i Rödeby, Va-lehtos Helig Birma. Vi såg att det fanns tre kullar med kattungar, där det fortfarande fanns några otingade raringar. Vi blev alldeles till oss.

Jag mailade uppfödaren Lena och efter många om och men så lyckades vi boka en tid att komma och träffa dem. Tjohooo!

I måndags em var vi på plats och blev alldeles saliga...

Hur fasen kan man välja bland dessa sötnosar? De är ju alla så mysiga och. Men.... det fanns en som fick mitt hjärta att slå några extra slag.

Vi följde med Lena in till Karlskrona för att träffa den andra kattmamman och hennes ungar hos en fodervärd. De skulle vara redo att lämna mamman om två veckor. Egentligen perfekt för oss med tanke på den renovering vi håller på med. De var så söta, så söta. En tjej och två killar, varav den ena pojken var tingad av fodervärden. Hm... Hur skulle vi göra?

Redan när vi träffat de första två kullarna hemma hos Lena, var Kärleken lite fundersam. Om två veckor skulle ju han börja jobba igen... mitt schema blir bara tuffare och tuffare... Dottern är mycket hos sin pappa... Vore det inte bättre att ta en kattunge redan nu, så den skulle hinna lära känna oss och bo in sig innan vardagen kommer på allvar?

Jo, det var faktiskt en bra idé. Speciellt som den kisse jag fallit för var flygfärdig redan nu. Jag ville så gärna ha en liten tjej. En liten Ester. Jag hade fallit för den lilla blåsköldpaddan Eternity of Energy med fräknar på näsan. En helt underbar liten tjej. Min lilla Ester!

Kärleken och Dottern hakade på och tyckte denna lilla tös var ett bra val. Hon var ju så söt. Snart vår kisse.

Det bestämdes snabbt att vi skulle hämta henne på torsdag, idag. Då skulle uppfödaren ändå till veterinären med ett par andra katter, så de kunde fixa Esters intyg samtidigt. Underbart! Hur skulle vi kunna vänta?

Tills vi ses igen... KRAMEN!

En kruka full med guld

2011-06-02T21:06:00.006+02:00

Igår visade jag hur vi börjat fylla det stora kopparkärlet med nya fräscha sommarväxter. Vi (eller jag) kunde inte vänta med att skaffa fler, så idag, efter ridningen och Rockarbete, körde vi till ett par olika växthus och införskaffade tillräckligt med blomster för att fylla hela tunnan.

Bara gula blommor... många olika nyanser av gult... lyser som guld... Underbart! Vi älskar!

Kärlet har visserligen börjat ärga, men man kan skönja en svart ton under. Gult och svart! Mmmm... Heja MAIF!

Tills vi ses igen... KRAMEN!

Hopp i plurret

2011-06-02T20:43:00.004+02:00

Efter mycket tjat från Dottern, så bevekade vi oss och drog ner till stranden. Vi hade ju varit på ridning, jobbat på Rocken, handlat blommor och varit hemma hos en god vän. Vi var varma och klibbiga. Det skulle bli skönt att svalka sig - ja, för dem... inte för mig. Jag hoppar inte i. Aldrig!

Det var inte alls skönt, vilket vi visste. Det har ju inte hunnit bli uppvärmt ännu. Dottern var dock så envis att det bara skulle bli av. Gissa om vi var tuffa mot henne sen... Hon skulle minsann doppa sig!!

Kärleken var inte så sugen, men han föll för trycket. Han ville ju inte vara sämre än Dottern. Därför var det också han som blötte ner sig först.

Det var också han som kom upp först... och snabbast. Han tackade så mycket för att han fick. Han frös!

Upp till bevis, Dottern! Nu kan du inte tveka längre. Det var ju du som tjatade hela eftermiddagen om att bada. Hopp i!

Så där ja! Duktigt! Hon är ingen badkruka, min Dotter, men ett tag trodde jag nästan att hon skulle banga. Fast nej... nej, hon brukar stå till sitt ord. Skulle hon bada, så skulle hon bada.

Nu får vi se när det verkligen går att bada. Kärleken sa nyss att han fått blodad tand. Han vill i plurret snart igen. Kanske tar han sig ett dopp under ledigheten nästa vecka - om det är varmt, vill säga.

Tills vi ses igen... KRAMEN!

Akututryckning

2011-06-02T20:20:00.004+02:00

Denna bild är lånad av SRF:s facebooksida - förlåt, Johannes! Jag hoppas vi är vänner ändå. Vi sitter i folksskaran t.v. och min blåa bil står i högra kanten av bilden. Ser du UFO:t?

Min goda vän Marie, som jobbar på Sweden Rock Festival och är en av de ansvariga för att det hela går i lås, ringde idag och behövde hjälp. Jag hade ju lovat att rycka in extra om det behövdes, så det var inget att orda om. Självklart körde vi dit - när Dottern ridit färdigt.

Johannes, som också är en av de ansvariga på SRF, är en galen prick. Idag - och förmodligen varje dag - åkte han runt i en motordrift saxlift och fotograferade. Ja, jo, han gjorde säkert något annat nyggit också, men det såg inte vi. det är i alla fall han som tagit de tre första bilderna här. Tack Johannes!

Vi hann inte mer än in på området förrän vi var satta i arbete, terapiarbete. Vi skulle knipsa fast inplastade Running Orders i SRF-nyckelband. Dessa ska säljas i Rockshoparna under festivalen och kommer kosta 50:-/st. Jag gjorde sånt här förra året och det var inte alls trist, bara man har någon att snacka med samtidigt. Vi hade jättetrevligt i solen. Elin hann inte ens byta om innan vi körde dit, så hon fick smita runt hörnet och svida om.

Oj, så många det blev och det är inte ens hälften. Alla kort hade inte kommit, så det får bli en sittning till om någon dag eller två.

Tills vi ses igen... KRAMEN!

Terminsavslutning

2011-06-02T19:58:00.007+02:00

Tidigare idag var det dags för terminsavslutning i ridskolan. Tjejerna fick komma med förslag på vad de skulle göra. Det blev rida ut, hoppning och barbackaritt. Med detta vackra väder förstår jag att de ville ut i skogen en runda.

Dottern älskar sin ridning och ska självklart fortsätta efter sommarlovet. Vi får hoppas att hon får möjlighet att rida många gånger under ledigheten, i alla fall hos sin pappa. Där brukar hon ju rida hos en god vän.

Tills vi ses igen... KRAMEN!

Snart prunkar trädgården

2011-06-01T12:57:00.008+02:00

Vårt vackra nyförvärv, den späda Guldaklejan, har slagit ut. Båda plantorna har var sin söt, liten gul klocka. Jag smälter. Jag längtar till nästa år.

Då hoppas jag att de båda plantorna vuxit sig stora och fina, som denna mörklila/vita aklejan. Fast detta är faktiskt bara en enda planta. Jag älskar den. Stänglarna vajar så ståtligt och får väldigt gärna sprida sig i min trädgård.

Någon som faktiskt kommit flygande till oss är denna skönhet. En liten Akleja i rosa ton. Den tittar fram mellan en liten buske och en höstaster. Jag hoppas att även den stannar kvar hos oss.

Vid infarten, inklämd mellan grenarna på en buske, står denna vinröda Aklejan. Vart den kommer ifrån vet jag inte. Jag gissar att någon granne i kvarteret har ett helt fång av denna ljuvliga blomma. Mmm....

Vår vackra, gula Lupin står i knopp. Jag gissar att jag inom ett par dagar kan gå ut och njuta av en ljusgul, vacker stängel. Jag är så glad att jag fått tag i en sån. Den är nu tre år gammal. Fast spritt sig har den inte gjort. Inte i vår trädgård i alla fall.

Kärlekens val av perenn för något år sen var denna jättevallmo. Det var en liten försynt planta, som bara gav en liten blomma första året. Nu står den ute vid tomtgränsen och stoltserar med flera fina knoppar. Oj, vad fint det ska bli!

Jag älskar mina Stockrosor. Här är ett exemplar som kommit lite på villovägar. Vi har redan flyttat flera plantor som spritt sig till fel plats i trädgården, men denna gick inte att gräva upp. Det är betong under gräset. Säkert har man öst ut spill där när huset byggdes. Plantan får bo där.

Vackra Allium visar upp sina fina bollar och verkar trivas bra vid infarten till tomten. Det är lökar vi fått från Kärlekens föräldrar, när de stensatte sina rabatter kring huset.

I vår perennrabatt, som fortfarande är under planering och uppbyggnad, finns även ogräsliknande gäster, som vild Förgätmigej. Den är så söt att den får bo kvar ett tag till. Vi köper plantor när vi ser något vi gillar. Det får ta sin tid.

På trappan står i år en vacker Sundaville. Mamma & Svärmor fick varsin sån till Mors Dag i fjol. Då ångrade jag att jag inte köpte en till mig själv. Den var så vacker. I år slog jag till när jag såg dem på torget i stan. Oh, så vacker den är och kommer vara hela sommaren!

I det utskjutande taket över entrén hänger som vanligt en ampel. I år blev även den helt gul. Ni har säkert förstått att jag gillar gult. Just nu blommar den inte så mycket, men den är fullkomligt nerlusad av knoppar.

Den lilla pionbusken har en stolt, utslagen blomma. Fler blir det inom några dagar.

Den stora spricker ut i blom vilken dag som helst. Jag kan knappt vänta. Den är en fröjd att titta på när den prunkar som bäst.

Tills vi ses igen... KRAMEN!

Äppelträdet blommar

2011-06-01T12:14:00.004+02:00

I vintras blev två träd sågade vid fotknölarna. De finns inte mer. Det tredje i blickfånget fick en andra chans. Kärleken bestämde att det bara skulle ansas rejält och få leva vidare ett tag till.

I vår har det inte haft några grenar som kunnat blomma, så vi har fått råda bot på det.

Jag har återigen hängt upp blomsteramplar i trädet. Det var väl två år sen sist, men då tyckte vi det var så fint. Den gången var det blandade färger, men i år gäller bara gult.

Tills vi ses igen... KRAMEN!

Stora kopparkärlet

2011-06-01T11:55:00.004+02:00

På altanen står vårt stora, fina kopparkärl. Det är egentligen en gammal tvättgryta som stod i källaren innan vi rev ut för att renovera och bygga badrum/tvättstuga. Numera får den agera blomkruka - en jätteblomkruka!

I år har jag tänkt att bara ha gula blommor i den. När jag handlade på jobbet i morse, hittade jag några jag föll för. En gul Canna, som jag ska övervintra till nästa sommar, en ljusgul jättetagetes, en kraftig minisolros och två andra raringar. Jag tor den ena heter Million Bells eller Surfinia eller liknande. Iaf är den släkt med dessa. Den andra har jag ingen koll på. Den är söt i alla fall.

Det ser lite torftigt ut, men krukan kommer fyllas sakta men säkert. Jag vill verkligen bara ha gult i den, så det får ta sin tid. Imorgon är det Kristi Himmelfärdsdag, men kanske är det öppet i någon av handelsträdgårdarna i trakten. Vi är sugna på en växtinhandlingsutflykt.

Tills vi ses igen... KRAMEN!

Bortskämda fångar

2011-06-01T11:36:00.003+02:00

Våra älskade lejonkaniner Felix, 3,5 år, och Lilly, 1,5 år, bor utomhus sen ett tag tillbaka. Det har en riktig paradvåning med två krypin. Många bilder finns i bloggen.

Hittills har vi inte kunnat sitta utomhus och umgås med dem mer än kortare stunder, men vi ser fram emot många sköna sommardagar-/kvällar då vi kan sällskapa med våra små lurviga älsklingar.

Det är i alla fall skönt att se att de skuttar runt, tittar ut och vilar både här och där. De ser ut att trivas utmärkt. Härligt!

Tills vi ses igen... KRAMEN!

När kommer de?

2011-06-01T11:09:00.006+02:00

Sen ett par månader tillbaka har vi ett nytt sopsorteringssystem i kommunen. Det fanns tre olika "storlekar" att välja på: liten, stor eller osorterat. Liten och stor kostar samma, 2600 om året, medan osorterat var avsevärt dyrare, säkert 1000 kr mer. Jag minns inte så noga. Kärleken och jag valde den "stora".

Det stora paketet innehåller två tunnor. Den ena, nr 2, töms varannan vecka (v 10, 12, 14, 16...) pga bla matavfallet och restavfallet. Dessutom slänger man färgat glas och plast i den. Den andra, nr 1, töms var fjärde vecka (v 11, 15, 19, 23...) och i den slänger man ofärgat glas, metall, kartong och papper.

Vi har inga problem med att det står två stora tunnor på tomten. Vi sparar en massa tid, plats och pengar. Tid för att vi slipper köra iväg med skräpet, plats för att vi slipper samla i källaren och pengar för att vi slipper köra iväg med skräpet. Dessutom riskerar man inte att få punktering på bildäcken på återvinningsstationerna. Skönt!

I informationsbladen står att tunnorna ska tömmas på morgonen. Jag har för mig att de ska vara tillgängliga ute vid tomtgränsen vid ca 6-7-tiden och kommer bli tömda på förmiddagen. Hittills har dock ingen sopbil kommit till oss före kl 15. Vi har t.o.m. blivit missade en gång. Numera slår jag och Kärleken vad om när tunnan kommer bli tömd. Idag har jag sagt att den faktiskt kommer tömmas före kl 15, medan Kärleken säger att det inte blir före kl 17. Vi får se...

Tills vi ses igen... KRAMEN!

Idag är ingen vanlig dag...

2011-05-27T17:39:00.004+02:00

... för idag är det min lillasysters födelsedag. Vi hissar flaggan och sjunger i kör...

"Ja, må hon leva. Ja, må hon leva. Ja, må hon leva uti hundrade år..."

Grattis allra käraste syster!

Tills vi ses igen... KRAMEN!

Dottern älskar att rida

2011-05-26T19:12:00.004+02:00

Det är så roligt att titta på när Dottern rider. Det tycker både jag och Kärleken. Synd bara att det blir så långt mellan gångerna då vi har tid. Ofta får någon av oss lämna henne där och sen får min svägerska köra hem henne efteråt.

Idag såg Dåttern fram emot att få visa oss när hon rider barbacka. Det gillar hon. "Man kommer så nära hästen" Ja, det syntes på byxorna efteråt. Oj, oj...

Nu är lektionen slut och det är ju inte alls kul. Dottern sitter kvar så länge hon kan. Tyvärr kommer nästa ryttare ganska omgående och vill ta över hästen till nästa lektion.

Tills vi ses igen... KRAMEN!

Måste göras

2011-05-22T13:51:00.004+02:00

Han skulle gjort det igår. Det blev inte så.
Han ville helst slippa idag. Det blev inte så.
Nu går han där ute och klipper den stora gräsmattan. Duktiga älskling! Min älskling! Fast han ser inte så ledsen ut.

Tills vi ses igen... KRAMEN!

Albin 13 år

2011-05-22T13:47:00.004+02:00

Vi vill gratulera Kärlekens systerson Albin som fyller 13 år idag!

Vi hoppas du fått riktigt fina presenter.

Tills vi ses igen... KRAMEN!

Kärleken 45 år idag

2011-04-30T08:18:00.001+02:00

Vi flaggar för min älskade Kärleken idag. Grattis älskling!!!

Tills vi ses igen... KRAMEN!!!

- Posted using BlogPress from my iPhone

Det surrar i magen

2011-03-25T01:49:00.001+01:00

Klockan är tjugo i två på natten. Det har blivit fredag. Jag kan inte somna. Det surrar i både mage och huvud. Jag kan inte koppla av och få ro. Om bara lite drygt fyra timmar ringer väckarklockan igen. Då ska Dottern upp och sen skjutsas till skolan en timme tidigare än vanligt.

Det är rörigt och tufft just nu. Jag får hålla i mig. Positivt och negativt i en salig blandning. Jag blir yr. Yr av ledsamhet. Yr av lycka. Jag är orolig. Jag är upprymd. Är jag konstig? Varför ska allt komma samtidigt? Jag hinner inte med. Jag måste hålla fokus, samtidigt som jag bara vill släppa taget och bara följa med. Tja, kanske är det inte så konstigt att jag inte kan somna.

Tills vi ses igen... KRAMEN!

- Posted using BlogPress from my iPhone

Fredagsmys - Prova något nytt

2011-03-06T13:13:00.004+01:00

Jag jobbar i matbutik och varje fredag ser jag hur kundkorgar och vagnar fylls med fredagsmys. Jag ljuger inte om jag säger att 95% av alla hushåll köper hem Taco-produkter inför veckans avslutning. Mitt hushåll tillhör INTE dessa 95%. Vi äter väldigt sällan tacos. Vi har tröttnat. Som medlem av en testpanel har jag nu fått möjligheten att prova en helt ny tacoprodukt som snart kommer till butik. Det är Santa Maria Fish Taco med lime- och chilismak. Mycket spännande!

Första gången jag gjorde det, följde jag instruktionerna och lät laxen gå klar i ugnen. Igår provade vi att göra det på spisen istället, då vi var ensamma och tyckte att det var överkurs att starta ugnen för så lite fisk. Jag måste tillstå att ugnen gav bäst resultat, då kryddorna gärna brände i stekpannan.

Santa Maria Fish Tacos är en rätt jag verkligen kan rekommendera. Riktigt, riktigt gott med lagom sting i tuggorna. Mina vänner som fått prova gav alla tummen upp. Tyvärr vill de inte vara med på bild.

Till min fish taco serverade jag tacotubs, sallad, majs, tomat, paprika, gurka, tacosås alt salsa och dessutom Santa Maria Ranch dressing gjord av mix tillsammans med gräddfil. Mums!

Håll utkik efter Santa Maria Fish Taco Spice Mix på tacohyllan i din butik. Det är värt att prova om du vill ha ett nytt alternativ till vanliga tacos.

Är du intresserad av att bli medlem i en testpanel. Hör av dig till mig, så ska jag värva dig.

Tills vi ses igen... KRAMEN!

Grattis bloggkompis!

2011-02-09T16:10:00.004+01:00

Grattis Malin på din dag!

Idag fyller min blogg- och Facebook-kompis år. Ja, må hon leva...

Bilden har jag stulit från hennes FB-sida. Förlåt!

GRATTIS!

Tills vi ses igen... KRAMEN!

Idétorka blev till jättegott

2011-02-02T17:43:00.004+01:00

Jag har legat hela dagen med en trist migrän. Kärleken har slitit som vanligt. Han skjutsade Dottern till skolan och började sen såga ner fruktträd i trädgården. Två stycken skulle jämnas med marken, medan ett bara skulle beskäras (mycket kraftigt).

Vår trevlige granne med motorsåg kom in och gick lös på krikonträdet och en av aplarna. Därefter fick vi hjälp att föryngra det andra äppelträdet. Kärleken pekade och grannen sågade.

Efter lunch fyllde Kärleken släpvagnen med grenar och gammal trädstam och körde till tippen. Jag fick hjälp av Svärmor att hämta Dottern i skolan. Jag klarade inte av att köra bil.

Nu är middagen inmundigad. Jag hade idétorka, men hade tagit fram kycklingfilé ur frysen. Det blev till att söka recept.

I min telefon har jag flera receptappar med många spännande recept. Jag föll för en kycklinggryta med curry från Lindahls. Jag hade alla ingredienser hemma inkl turkisk yoghurt, så det var bara att börja kocka. Mmm... vad gott det blev! Rekommenderas varmt. Både Kärleken och Dottern gav tummen upp. Prova du med!

Tills vi ses igen... KRAMEN!

Nigeriabrev från Ghana

2011-02-02T00:45:00.001+01:00

Jag fick ett Nigeriabrev i inkorgen för många år sen, men nappade inte på det. Därefter var det tyst.
Ikväll fick Kärleken ett Ghanabrev i inkorgen på Facebook.

Det var nästan exakt likadant uppbyggt som ett Nigeriabrev, fast personen som kontaktade Chrille finns i Ghana, stod det.

Någon förmögen Mr Daniel Mattsson hade dött där nere under 2008 och ingen släkting hade efterfrågat pengarna. Nu var det bara för Kärleken att göra så.

Enligt brevet skulle han svara snabbt och sen få info om överföringen av alla pengar. Tjohooo!!! Vilken lycka!! NOT!!!!

Ett skratt. En fnysning. En radering. Borta!!

Nu väntar vi bara på att en "Mrs Agda Sandberg" eller liknande ska dö i lungsot, typ, så jag åxå får ett brev i min FB-inbox.

Tills vi ses igen... KRAMEN!

- Posted using BlogPress from my iPhone

Fullträff

2011-01-31T20:45:00.001+01:00

Visserligen var Dottern med och valde soffan häromdagen, men hon ville ju helst ha en fåtölj. Det var mamma hittade Klippansoffan och övertalade lilla älsklingen att den skulle bli bättre i hennes tonårsrum. Fler sittplatser och trevligare inramning.

På väg hem från skolan undrade Dottern om jag och Kärleken kommit iväg till IKEA i helgen. Jag lyckades hålla masken och drog en liten vit lögn om att jag inte orkat. Hon visste ju hur hängig jag varit i veckan. En viss besvikelse smög sig in i ansiktet på Dottern, men hon sa att hon förstod.

Gissa om det blev ändrade miner när hon klev in i sitt fina rum. Ett glädjetjut. En snurr. Några hopp och skutt. Ett fnitter och en STOR kram.

Dottern var överlycklig, men bannade mig lite för den lilla lögnen. Man ska ju inte ljuga ;-) Fast ibland tycker jag att det går bra. Det var ju i ett gott syfte. Hon blev ju så glad.

Tills vi ses igen... KRAMEN!

- Posted using BlogPress from my iPhone

Tänder två ljus

2011-01-31T09:38:00.001+01:00

Idag är det fyra år sedan en härlig 15-åring med hela livet framför sig, rycktes bort från sin familj och sina vänner genom en mopedolycka.

Igår fick Charlie sällskap av sin pappa, Jens.

Jag fick nyss veta att Jens ramlat olyckligt på fredagskvällen och blivit medvetslös. Han vaknade inte upp igen. Igår lämnade han jordelivet och for till sin mellangrabb.

Idag tänder jag och många med mig, ljus för Charlie. Jag väljer att tända två. Jag tänder för dem båda.

Tills vi ses igen... KRAMEN!

- Posted using BlogPress from my iPhone

Mys på hög nivå

2011-01-30T23:05:00.001+01:00

Häromdagen var vi på IKEA i Kalmar för att köpa fåtölj till Dotterns nyrenoverade rum. Vi fick allt annat med oss hem... Ny matta, nya lampor, kuddar och även diverse prylar till våra nya fina badrum. Ja, jo, dessa grejer stod ju också på listan, men det var ju fåtöljen Dottern längtade efter mest. Dock kom vi på andra tankar...

Dottern är hos sin pappa denna helgen och vi hade kli i benen. Vi fick ett ryck och körde till IKEA i Älmhult...

Nu står hennes nya fina soffan i hennes nyrenoverade rum framför den nya golvlampan och det nymålade fönstret med den nya fönsterlampan och de nya gardinerna.

Oj, så mycket nytt i det gamla huset i den lilla fiskebyn på Listerlandet.

Tills vi ses igen... KRAMEN!

- Posted using BlogPress from my iPhone

Kalas i Asarum

2011-01-29T20:33:00.001+01:00

Kärlekens trevlige svåger fyllde XX år igår. Ikväll är vi på kalas i Asarum.

Efter en hostig natt och ganska energikrävande dag på jobbet, var det mycket skönt att komma till dukat bord. Söta svägerskan bjuder alltid på så god mat. Jaa, trevlige svågern har säkert hjälpt till. Liiite iaf ;-)

Kärleken ville helst spela FIFA 2011 inne på systersonens rum, men det gick inte för sig. Barnen hade annat för sig. Han erbjöd sig att spela minibiljard med minste grabben, men redan efter en omgång lades det ner. Lillkillen sa att han "hade otur" :-)
Istället flyttades spelet ut till köksbordet och nu är det full batalj mellan Kärleken och Svärfar.

Snart blir det nog fika.

Tills vi ses igen... KRAMEN!

- Posted using BlogPress from my iPhone

Avklarat

2011-01-27T22:00:00.004+01:00

Jag tog mig igenom hela dagen och kvällen utan att behöva lägga mig. En seger!

Dotterns ridlektion blev som vanligt en kul upplevelse. Hon trivs verkligen i sitt "nya" stall och med hästen hon fått sig tilldelad för fyra lektioner i rad. En rejäl kille med 160 cm i mankhöjd. Dottern kommer jättebra överens med honom och de ska även få hoppa tillsammans om tre veckor. Jag hoppas jag är ledig då, för det kommer bli spännande.

Nu är klockan 22 och det är min vanliga läggtid. Kärleken kommer nog alldeles strax och gör mig sällskap. Vi ska se "En idiot på resa" del 2 på Svt Play innan det är dags att släcka. Jag är inte så mycket för brittiska humorprogram. De flesta är ganska överdrivna. Kanske är jag så vansinnigt amerikaniserad...?! Vissa går iaf att se och några av dem får mig att le.

Dock var det annorlunda med det här konceptet. Ricky Gervais har verkligen överträffat sig själv. Jag är inte alls impad av honom, men denna gången har han lyckats. Vilket UFO de har hittat att skicka ut på en världsomspännande resa. Herre min je! Jag trodde jag skulle kikna av skratt förra veckan. Jag kunde knappt andas. Vilken stolle! Så totalt ointresserad. Så negativ. Jag avundades hans resa i Kina. Tänk att få gå längs kinesiska muren...
Nu gäller det att jag blir lika road av Karl på upptäcksfärd i Indien.

Hallå! Kärleken!!! Kom nu!

Tills vi ses igen... KRAMEN!

På benen igen

2011-01-27T13:02:00.004+01:00

Det blev inte så långvarigt denna gången. Jag är på benen idag och har faktiskt fått lite gjort.
Jag är fortfarande snuvig, men hostan har dragit sig tillbaka litegrann. Jag får små attacker ibland, men inget som jag storknar av.

Efter några extra minuter i sängen imorse, steg jag upp och gjorde frukost till mig och Dottern. Allt flöt på och vi for snart till Bromölla och skolan.

På vägen hem började jag få huvudvärk och tröttheten gjorde sig påmind, men den attacken avtog efter en stund. Jag hamnade aldrig på soffan med täcke och kudde.

Nu är det strax dags att köra och hämta hem flickebarnet igen. Hon skulle klippt sig efter skolan, men frisören är sjuk, så vi kommer fara direkt hem.

Väl hemma är det snabba ryck som gäller. Middagen måste stå på bordet senast 15.30, så Dottern hinner byta om till ridningen. Vi ska köra hemifrån kl 16.15. Sen blir det 1,5 tim i stallet. Mums!

Tills vi ses igen... KRAMEN!

Sängliggande

2011-01-26T22:15:00.003+01:00

Jahapp... så bröt det då ut i alla fall. Jag som trodde att pärsen i helgen var det jag skulle gå igenom. Jag mådde ju mycket bättre igår och orkade köra ärenden. Ja, eller rättare sagt åka ärenden. Det var ju Kärleken som körde.

Jag låg pall fredag, lördag och söndag, så när som på att jag var tvungen att köra och hämta Dottern i skolan på fredagseftermiddagen. I måndags började jag stappla runt i huset, men fick se mig besegrad fram på eftermiddagen. På kvällen piggnade jag till igen.

Igår var jag någorlunda på G igen. Vi bestämde oss för att köra ärenden rörande Dotterns nyrenoverade rum. Vi for till JYSK och IKEA för att kolla mattor, fåtölj och lampor. Vi kom hem med en matta, tre lampor och en massa annat bra-och-ha. Vi har bestämt oss för en liten soffa till hennes rum. Den får vi köra och köpa, med släpvagnen kopplad, någon dag när andan faller på.

Idag har jag legat knockad hela dagen. Hostan och snuvan bröt ut i natt. Jag vaknade alldeles igenkorkad och rosslig.Jag hämtade Dottern i Bromölla på eftermiddagen och senare fixade jag lite mat. Det är väl vad jag mäktat med. Måtte det vända snart.

Tills vi ses igen... KRAMEN!

Sjuk på riktigt

2011-01-21T12:54:00.007+01:00

Du som känner mig, vet att jag har krämpor näst intill varje dag. Jag har kronisk huvudvärk, som väldigt ofta övergår till migrän. Jag har RLS (restless legs), som visar sig nästan varje kväll. Jag har en sned rygg, som plågar mig om jag inte tar värktabletter när jag ska sova eller om jag rört mig på ett inte-så-bra sätt under dagen.

De flesta av mina smärtproblem har följt mig sedan barnsben. De har bara blivit värre med åren. Framför allt gjorde utmattningsdepressionen sitt. Jag kommer nog aldrig bli av med eländet. Jag har lärt mig att leva med det onda och gör så gott jag kan. Jag kom tillbaka efter 5½ år sjukskrivning och jobbar nu precis lika hårt som de flesta andra. Jag är visserligen bara timanställd, men min chef och hennes adepter vet att jag ställer upp om jag bara har möjlighet. Jag är inte rädd för att jobba. Jag orkar. Jag kan. Med eller utan migrän. Med eller utan ryggvärk. Jag viker mig inte.

Trots alla kroniska krämpor som gör kroppen nedsatt, så blir jag sällan "vanligt" sjuk. Jag har inte haft maginfluensa sen jag var 9-10 år (peppar, peppar). Förkylningarna blir sällan knockande. Jag snörvlar ett par dagar, sen är det över. Lunginflammation vet jag inte om man kan klassa som vanlig sjukdom. Jag har iaf åkt på det några gånger i livet, varav 3 eller 4 gånger de senaste 5 åren. Halsfluss fick jag första gången sommaren 2007 och då två ggr inom en månad. Det var min flicka som var ovetande bärare mellan oss och hennes pappas familj. Sedan dess har jag klarat mig igen. Jag gör inte gärna om den upplevelsen.

NU ligger jag däckad!!! Jag har ont i halsen. Ja, bara ont i halsen... men jag känner mig totalt mosad. Jag vet att det inte är halsfluss. Det smakar visserligen äckligt i halsen oavsett hur mycket jag borstar tänderna och dricker varmt, men det gör bara ont på morgonen och sen är det bara tjyvtjockt. Jag är lite dabbig i näsan, men inte värre än att jag slipper snyta mig. Det finns inget som vill komma ut.

Det är så trist. Solen skiner och det är härligt ute. Jag är helledig i helgen och Elin ska inte till sin pappa. Varför ska jag då känna mig så klen? Om jag nu måste vara sjuk, varför kan jag då inte bli riktigt sjuk? Jag har ett tryck över bröstet men orkar inte hosta. Jag har extrem huvudvärk (inte den vanliga). Jag är oanvändbar!

Om en halvtimme måste jag kravla mig upp ur soffan och köra till Bromölla och hämta lilla gumman. Jag har lovat henne en tur via jobbet (MAXI), så hon kan köpa gurka och godis. Hon ska ha grönsaker och dippa till Let's Dance ikväll. Vi missade gurkan när vi handlade igår...

Tills vi ses igen... KRAMEN!

Ryttar-Elin

2011-01-20T17:18:00.001+01:00

Äntligen är hon igång med sin ridning även på hemmaplan. Idag rider hon sitt andra pass på Bokeslätts ridskola i Sölvesborg. Eftersom hon blivit ganska van ryttare under lördagslektionerna hos sin pappa, blev hon direkt placerad i en galoppgrupp.

Det är jättekul att se henne rida. Hon tycker det är så roligt och hon är jätteduktig.

Tills vi ses igen... KRAMEN!

- Posted using BlogPress from my iPhone

Fotbollsgalan 2010

2010-11-16T01:41:00.001+01:00

Lunch på hotellet. Fotografering ute på stan. Paus. Mingel på verandan.

Dags för avfärd mot Malmö Arena - Percys hemvist.
Efter diverse krångel som en kvarglömd supporter och bilköer, kom vi till sist fram, 15 min försenade.

På gröna mattan möttes vi av Supporterköran. Kul inslag. Låtar som Markoolios Mera mål och Frans Who's da man (Zlatan) förgyllde tillvaron och gjorde allt mindre nervöst. Att de sen sjöng en MFF-kampsång, fick vi se genom fingrarna över. Malmöland och dubbla guld. Okej då! ;-)

Fina bubblor... kliva upp på scenen... korv med mos... kramar... intervjuer... fotoblixtar... applåder... bu-rop... ännu mer applåder... glada miner... blommor... Oj oj oj! Vilken kväll!

Jag återkommer med den korrekta menyn och några andra bilder från dagen och kvällen.
Nu måste jag försöka sova några timmar. Tåget går 8.28 och innan dess vill jag ha frukost. Hotellfrukost!

Tills vi ses igen... KRAMEN!

- Posted using BlogPress from my iPhone

Scandic Kramer, Malmö

2010-11-15T12:44:00.001+01:00

Mitt rum var klart. Nu är jag incheckad. Kl 13.30 samlas vi till lunch.

Tills vi ses igen... KRAMEN!

- Posted using BlogPress from my iPhone

Gammal? Ja, riktigt gammal.

2010-11-15T11:41:00.001+01:00

Vagn 11, sittplats 55. Där befinner jag mig just nu. Vi är strax i Hässleholm och har nästan en timme kvar till Malmö. Jag vill hoppa av. Jag vill av.

Varför? Varför vill jag hoppa av detta äventyr?

Jo, ca 3 meter ifrån mig sitter två högljudda flickor. Två "coola" flickor. Två bjäbbande flickor i 17-18-årsåldern. Kan vara något äldre. Kan vara något yngre. Hur som helst får de mig att vilja ta livet av mig. De tjattrar om killar. De skvallrar om kändisar. De gör sig dumma. Kanske är de dumma. De sjunger stumpar ur låtar jag inte känner till. De låter. Jag blir galen.

Tills vi ses igen... KRAMEN!

- Posted using BlogPress from my iPhone

Äventyr av stora mått

2010-11-15T11:28:00.001+01:00

Nu äntligen är det dags. Dags för Fotbollsgalan. Dags att få uppleva något riktigt stort. Nästan lika stort som när Dottern föddes. Dags att få vara med om startskottet till det år i Supporterlaget, som jag blivit framröstad till. Det är stort. Jättestort!

Nu sitter jag på tåget. Vi har precis lämnat Kristianstad och beräknas vara framme i Malmö kl 12.32. Spännande!

Fikadags! Har med dricka och mammas nybakade bullar. Mums!

Tills vi ses igen... KRAMEN!

- Posted using BlogPress from my iPhone

HJÄÄÄÄÄÄLP!!!

2010-11-11T12:49:00.005+01:00

Nu har jag fått tågbiljetten till Malmö och informationen om galan. Hjälp! Galaklädsel!!! Jag dör.

Jag har inte haft klänning på mig sen Dottern föddes. Jag har inte haft afton- eller cocktailklänning på mig sen INNAN Dottern föddes. Jag smäller av! Jag avskyr klänning.

Vad ska jag göra? Jag har alla klänningar kvar, men att komma i dem nu, vore lika enkelt som om jag skulle få Nobelpriset i fysik. Ja, tjena!

Nähä, med endast ett par dagar på mig, måste jag boka in en eftermiddag på stan imorgon. Fy fanken! Mina farhågor blev besannade. Mina kval blir större och större. JAG i KLÄNNING! Stackars alla! Stackars mig!

Lova att inte titta på TV på måndag kväll. Lova!

Tills vi ses igen... KRAMEN!

Jag ryser

2010-11-09T14:29:00.003+01:00

Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta. Vart är vi på väg? Ska föräldrar och samhälle curla barnen fördärvade? Jag ryser.

Jag försöker fostra min Dotter att respektera alla, både barn och vuxna, men framför allt lyssna på vad vuxna har att säga. Jag försöker fostra henne att hjälpa till och lyda. Hur ska hon annars kunna gå ut i vuxenlivet och klara av att ha ett arbete?

De ungdomar jag såg igår i Svt:s nya dokusåpa "Ung och bortskämd" skrämde livet ur mig. Ja, även ett par mammor fick mig att skaka av ilska. Vad har de gjort med sina barn? Varför ser de inte själva dårskapen? Huga!

I vårt hem har vi regler. Regler för tvätten. Regler i köket. Regler kring tv-tittande och datortid. Vi har regler för garderoben/klädinköp (Dotter är på väg in i tonåren!!!). Vi har fasta läggtider - fortfarande. Regler för läxor och kompistid. Ja, vi har regler för det mesta.

Det låter kanske hårt och strikt, men det behövs. Hur ska hon annars lära sig? Jag tror Dottern mår ganska bra av våra regler. Vi pratar om allt. Vi diskuterar nya regler allteftersom hon växer och blir äldre. Hon får komma med synpunkter, men i slutändan är det jag och Kärleken som bestämmer. Vi vill hennes väl och hoppas hon ska formas till en empatisk och omtyckt person i vuxenvärlden.

Tills vi ses igen... KRAMEN!

En sån där dag

2010-11-02T17:10:00.003+01:00

USCH, vad trött jag är idag. Riktigt seg och utschasad. Varför? Ja, det vet jag egentligen inte. Jag jobbade förmiddag idag, 8-14.15. Det var visserligen en hel del att göra, men jag har ju varit med om värre. Varför är jag då så trött? Jag behöver en pick-me-up.

Dessutom har jag huvudvärk. En sån där tråkig, irriterande huvudvärk, som inte vill ge sig, hur man än försöker.

Jag är i alla fall ledig imorgon och kan sova lite längre. Inte för länge bara... Det finns massor att göra hemma. Tvätt (ren & smutsig), städning, några telefonsamtal (suck!) och planering.

Nu ska jag slappa vidare på soffan. Kärleken vill kolla film, så jag låter honom hållas. Det är vår myskväll ikväll.

Tills vi ses igen... KRAMEN!

Vågar jag?

2010-11-01T16:43:00.003+01:00

Det är nästan dags att klä sig varmt och gå till Strandvallen. Jag måste bara få något i mig först.

Jag hade visserligen tänkt köpa en korv på arenan, men ett dubbelt chokladflarn... Det hade ju varit smarrigt just nu. Hm... Vågar jag öppna burken?

NEJ!!! Det vågar jag absolut inte. De andra båda är ju inte hemma. Då kan jag inte vara så egoistisk att jag mumsar själv. Jag får ta ett knäckebröd istället.

HEJA MAIF!!!

Tills vi ses igen... KRAMEN!

Våra älsklingar

2010-11-01T15:33:00.001+01:00

... är supergulliga och speciella. De trivs tillsammans, vilket ger oss ro i själen. Vi behöver inte få dåligt samvete om vi är borta i många timmar. De har varandra.

Man kan sitta och titta på dem i timmar. De är små tokiga varelser. Vi älskar dem!

Men varför kan de då inte älska oss tillbaka? Varför måste de sprätta spån och bajs utanför både bur och hage? Varför?

Tills vi ses igen... KRAMEN!

- Posted using BlogPress from my iPhone

Sovmorgon

2010-11-01T08:48:00.001+01:00

Klockan är 8.44 och det är måndag morgon. Jag ligger fortfarande under täcket. Hur skönt som helst. Det är ju HÖSTLOV!!!

Jag brukar inte ha några sovmornar. Därför är denna extra skön. Dottern ska åka till sin pappa om ett par timmar och stanna där hela lovet. Därför är denna morgon extra skön. Vi myser.

Tyvärr säger ryggen ifrån. Jag måste upp. Jag tror minsann magarna skriker efter föda också. Det är härligt att göra frukost tillsammans.

Tills vi ses igen... KRAMEN!

- Posted using BlogPress from my iPhone

Skönt med skollov

2010-10-31T16:37:00.004+01:00

Imorgon startar Höstlovet. Dottern ska visserligen ta tåget till sin pappa och vara där hela veckan, men det är skönt ändå.

Jag kommer sakna henne i massor. Jag skulle vilja ha henne hemma, så jag kan krama henne varje dag, nu när hon mår så dåligt. Jag är dock glad att hon ska bada, gå på fest och rida. Hon ska faktiskt rida onsdag till söndag. Det är skönt. Det gillar hon.

Det ska bli skönt med lovet, så vi får lite andrum. Alla problemen kommer rasa över oss tids nog igen. Då får vi ta itu med dem. Nu ska vi ha lov. Nu ska vi andas.

Tills vi ses igen... KRAMEN!

Varför inte?

2010-10-31T10:06:00.003+01:00

Jag fick precis ett meddelande på Facebook. "Vännen" uppmanade mig att inte skriva på nätet om mina känslor kring Dotterns utsatthet. Att inte skriva om vad som pågår.

Varför inte?

Jag nämner inga namn. Jag hänger inte ut någon. Om någon känner sig träffad, kan jag inte hjälpa det. Varför ska jag svälja och gömma mig?

Jag var mobbad i många år från 6:an till början av gymnasiet. Jag hade ingen att luta mig på. Skolan hade inget mobbingteam. Jag vet att flera lärare såg vad som pågick, men valde att blunda. Jag vet inte om klasskamraterna förstod. Ingen sa något iaf. Jag vågade inte säga något hemma. Mamma skulle exploderat. Jag var rädd att det skulle bli värre. Idag önskar jag att jag berättat för henne. Hon är starkare än jag någonsin kommer vara. Hon hade vänt upp och ner på skolan tills allt var ok igen.

Jag vägrar låta min flicka genomlida fler år av ont i magen. Jag vägrar.

Tills vi ses igen... KRAMEN!

Orkar inget annat än gråta

2010-10-31T09:01:00.006+01:00

Jag vill så gärna skriva av mig. Jag vill så gärna berätta. Men jag orkar inte. Jag vet inte var jag ska börja. Min flicka mår så dåligt och då mår jag också dåligt.

När Dottern kommer hem från skolan och säger att hon aldrig vill gå dit igen. Vad säger man då? Jag frågar vad som hänt och går nästan sönder när jag får höra att hon blir utfryst och får skit för att hon står upp för sig själv och kompisar.

Det finns så många händelser att skriva om, men jag orkar inte.

Jag kan snart inte räkna alla de gånger Dottern kommit hem och mått dåligt och gråtit sig till sömns.

Jag går sönder av oro.

Tills vi ses igen... KRAMEN!

Gratisreklam, men det bjuder jag på.

2010-10-28T11:11:00.004+02:00

Jag har hittat en ny frukostfavorit. Jag är inte mycket för müsli, utan vill helst ha vanliga flingor till mjölken eller filen. Nu har jag dock snubblat över något riktigt gott.

En väninna stod i "min" affär och demonstrerade AXA:s nya krispiga müsli. Kärleken och Dottern smakade och ville ha. Det såg gott ut, men jag var inte sugen just då. Jag lovade dem att köpa när vi skulle veckohandla.

Eftersom de inte ville ha samma sort, var jag snäll och köpte dem båda. Det var ju inte så stora förpackningar och båda raringarna lovade att äta upp.

Nu har även jag provat dessa godheter. Jag upptäckte att jag gillar, gillar, gillar! Jag kan nästan inte välja favorit, men måste jag så blir det den röda. Jag äter dem med vaniljyoghurt eller A-fil. Gottigt! Vi har redan köpt hem paket nummer två av jordgubbsvarianten.

Varsågod AXA! Denna gratisreklam bjuder jag på.

Tills vi ses igen... KRAMEN!

Resan mellan natt och dag

2010-10-27T22:20:00.004+02:00

Ikväll har jag fått en GLÄDJESPRUTA. Ett riktigt LYCKOPILLER! Jag har varit på världens mysigaste föreställning i Bokelundsskolans aula i Sölvesborg.

Särskolans bejublade teater/musikal hade ikväll nypremiär och jag var där. Det är jag jättelycklig över. Dessa härliga ungdomar fick mig att glömma alla krämpor och funderingar i mer än 1½ timmar. Tillsammans med Frank Ådal charmade de oss alla.
Borta var ryggont och huvudvärk. Borta var RLS och magsmärtor. Jag satt som förtrollad. Tack alla! Tack Tina för att du gjorde mig uppmärksam på detta! Tack!

Se ett litet trevligt inslag från Blekingenytt i SvtPlay.

Nu kommer jag sova gott. Jag vet med säkerhet att jag vill se nästa uppsättning med detta glada gäng, för jag är säker på att de kommer hitta på något. Sådana talanger gömmer man inte i en garderob.

Tills vi ses igen... KRAMEN!

Dags att åka hem - Turkiet dag 8

2010-10-21T20:45:00.004+02:00

På torsdagen valde vi att behålla rummet ända till kl 17, istället för till kl 12, som var den normala utcheckningstiden. Vi kunde därför gå ner till poolen i lugn och ro, för semesterns sista bad och sen duscha på rummet utan att stressa. Det var skönt att packa och göra sig i ordning i vår egen lilla vrå.

Elin längtade hem så mycket att hon frivilligt sprang runt och plockade och fixade. Hon bäddade och hjälpte till, så vi kände inte igen henne. Det var galet.

Vi frångick alla rutiner när vi inte gick till stranden denna dag. Det blev även mat på hotellets restaurang i väntan på transfer till Antalya International Airport. När alla andra var dystra över att åka hem, kunde vi knappt vänta.

Turkietresan tog slut och det lär dröja innan det blir en charterresa igen. Vi har andra, större planer för semestern nästa år... eller kanske om 1½ år.

Tills vi ses igen... KRAMEN!

Sol, bad & lite shopping - Turkiet dag 7

2010-10-21T19:15:00.006+02:00

Den som säger att man tappar allt vad rutiner heter på en semester, har aldrig varit på resande fot med fam Sandberg - Mattsson. Vi lyckades skapa rutiner, trots att vi lovat oss själva att inte göra det.
Vi hade bestämt att vi skulle inte ha måltider i biljettpriser, för vi ville inte vara bundna till hotellets serveringstider. Vi hade bestämt att vi skulle sova så länge vi ville, äta när vi ville och lägga oss när vi ville. Allt sånt som brukar vara på bestämda tider, skulle vi dissa under resan.
Hah... tji fick vi! Vi orkade sällan vara uppe längre än till 22-23 på kvällen. Endast fotbollskvällarna blev senare än midnatt. Vi sov aldrig längre än till kl 9, åt på normala tider och följde samma upplägg nästan varje dag. Vad trista vi är!

Så här sista hela dagen i Alanya, blev det, som vanligt, nästan 2 timmar vid poolen. Elin badade, Chrille badade & läste bok och jag bloggade och läste tidningar på nätet i min iPhone. Allt var som alla andra dagar. Enda skillnaden var att vi alla tre faktiskt började längta hem, så hemmavargar vi är.

Efter poolstunden vankades lunch på hotellrummet och efter lite vila gick vi till havet. Också detta var precis som vanligt. På vägen hem från stranden plockade vi upp mat, som vi slukade på balkongen. Ja, detta var också precis som nästan alla övriga dagar. Jag undrar om vi någonsin får något resesällskap.

Onsdagskvällen var i alla fall lite annorlunda. Vi gick ut för att kolla på utelivet och shoppa.

Redan första kvällen hade vi hittat en lagom stor affär med en mycket trevlig försäljare, som inte försökte dra in oss och tjata sig till en försäljning. Vi hade lovat honom att komma tillbaka senare under resan och det löftet höll vi. Vi hade ju sett några plagg som var intressanta.

När vi nu dök upp igen, blev Ali så glad att han bjöd på te och satt och pratade i en halvtimme. Plaggen vi eftersökte fanns och priset var t.o.m. lägre än vad jag tänkt pruta ner det till. Han sa att han inte gillade att ta ockerpriser. Han visste att nordbor inte gillar att man tränger sig på, så hans mentalitet var att presentera sig, men sen låta kunden själv bestämma om hans butik var värd att gå in i. Det var den. Enkelt att hitta, snygga kläder och då helsköne Ali, som jobbat i Helsingfors och rest i USA. Cool kille!

Tills vi ses igen... KRAMEN!

Första snön för säsongen

2010-10-21T09:15:00.003+02:00

Jaha, så var det dags igen... Första snön, första riktiga halkan. Alla blir vettskrämda och hispiga. Ingen tänker på att vi faktiskt ofta får en snösläng i slutet av oktober, som försvinner kvickt som attan. Det är bara att gilla läget.

Jag går fortfarande i sandaler utan strumpor och det kan jag nog fortsätta med. Det här försvinner under dagen och lär inte bli värre. När jag körde Elin till skolan imorse, så tog jag i alla fall mina Foppatofflor, eftersom de har lite kraftigare sula. Fortfarande var jag barfota.

Tills vi ses igen... KRAMEN!

Från ovänner till bästa kompisar

2010-10-21T09:01:00.004+02:00

När Lilly kom till oss i april i år, avvaktade vi ett tag med att släppa henne tillsammans med Felix. Han var ju van vid att vara själv.
När vi sen provade, var det hon som försökte dominera och sätta honom på plats. Hon var mycket vildare och modigare än han någonsin varit. Hon sprang på upptäcksfärd i hela huset och vi blev nästan förtvivlade. Vi var ju vana vid att Felix höll sig kring soffbordet och soffan. Han visade aldrig något intresse av att söka sig nya marker. Lilly, däremot, visste vi aldrig var vi hade. Därför var det nästan skönt när de flyttade ut i den stora fina nybyggda buren.

Som jag berättat tidigare, så dröjde det inte många dagar innan vi märkte att det gick att släppa dem tillsammans. Lilly hade lugnat sig betydligt efter kastrationen och verkade inte alls vilja bråka med Felix.

Nu har de bott in sig i huset igen. De får hålla sig i sin hage, vilket inte alltid är speciellt populärt. Jag tror inte de minns att de sprungit lösa tidigare, men Lilly har bestämt sig för att hon SKA ut. Hon krafsar, gnager och letar efter kryphål. Hon märker att det finns något annat utanför gallret.

Det är i alla fall skönt att vi slipper låsa in dem i buren på nätterna. De trivs tillsammans och är inte alls övervilda. Vi tycker snarare att det är kul att det är lite liv i dem. Lilly och Felix är en bra kombination av två helt olika karaktärer. Våra lejonkaniner!

Tills vi ses igen... KRAMEN!

God natt djuren!

2010-10-17T21:55:00.001+02:00

Våra älsklingar bor inne nu. De har en stor fin hage mitt vardagsrummet. De är så pass lugna, så de behöver inte låsas in på natten. God natt, djuren!

Tills vi ses igen... KRAMEN!

- Posted using BlogPress from my iPhone

Flammor för en flamma - Turkiet dag 6, del 2

2010-10-06T19:52:00.004+02:00

Inför EM-kvalmatchen mellan Sverige och San Marino, hade vi bokat bord på restaurangen Planet. Elin var överförtjust i servitören/inkastaren Oscar, så det var inte så svårt val. De har ju lovat att ordna ett fint bord till oss med bra utsikt mot storbildsskärmen. Fotbollen var det viktigaste under kvällen.

Oscar hade smyckat vårt bord med blomblad och svensk flagga. Allt för vår lilla Elin, som han flirtade vilt med. Hon var inte sen att suga i sig komplimangerna.

Vi blev rekommenderade den turkiska grytan, som skulle koka klart vid bordet. Det lät gott, så det nappade vi på.

Grytan innehöll oxkött, kyckling, röd och grön paprika, hela vitlöksklyftor, lök och kryddor. Den var fantastiskt god och väl värd alla pengar den kostade. Jag hoppas jag kan få tag i ett recept som liknar den.

Tyvärr hade de inte rätt kanal för matchen, så vi fick betala och gå över till restaurangen tvärs över gatan. Tack Oscar!

Tills vi ses igen... KRAMEN!

Det hördes ett skrik... - Turkiet dag 6, del 1

2010-10-06T19:47:00.003+02:00

... från balkongen. Elin stod som förstenad. Det satt en drake på Chrilles badbyxor. Ja, i alla fall så var det en stoooooor skalbagge av något slag. En flygande skalbagge.
Den gick inte till attack mot oss, så den kan inte varit farlig. Jag kunde lugnt och stilla ta foto av den.

Tills vi ses igen... KRAMEN!

Turkiet dag 5 är slut

2010-10-06T19:38:00.002+02:00

Tills vi ses igen... KRAMEN!

Man får se mycket...

2010-10-06T15:44:00.003+02:00

Jag blev så full i skratt, där jag låg och slappade på min solsäng under min parasoll. Helt plötsligt hörde jag ett galet kacklande på ett främmande språk. Jag förstod snart att det var ryska och jag såg dessa damer, ivrigt poserande vid strandkanten.
Tyvärr var det alldeles för uppenbart att jag iakttog dem, så jag vågade inte kliva upp och hitta en bättre vinkel. De såg otroligt roliga ut. Varför tvingade inte jag Chrille att ta bilder på mig i en färgglad klänning, glatt poserande mot en vacker bakgrund? Nej fy, det är inget för mig.

Ännu mer full i skratt blev jag när jag såg dem byta plats med varandra. När den andra damen sen fick hatten, höll jag på att bryta ihop. Var det något speciellt med hatten? Jag smög upp och fotograferade. Jag skulle ju till strandkanten och mana på min familj att bli klara för hemgång.

Elin hade sett damerna och ville visa sina talanger. Eller ville hon bara härma? Jag vet i alla fall vem jag helst fotograferar.

Tills vi ses igen... KRAMEN!

Starka krafter, stora utmaningar - Turkiet dag 5, del 1

2010-10-06T15:26:00.007+02:00

Att vi låg vid poolen på förmiddagen är ingen hemlighet. Bilderna är bara likadana som alla de tidigare, så de behöver jag inte lägga ut.

Däremot blev det ganska roliga bilder på stranden på eftermiddagen. Vi gick ner lite senare. Dels för att slippa den starkaste solen. Dels för att många går hem då. Det är skönare att få mer plats.
Elin älskar de stora vågorna, så hon valde stranddelen närmst den stora klippudden. Där är de speciellt stora. Hon kunde inte sluta utmana dem.

Jag badade varje dag utom denna. Jag hade en hel del brända skäl. Det var byxor och t-shirt som gällde. Det blev svettigt, men hellre det än ännu mer nattlig vånda.

Jag fick ialla fall svalka genom vågorna. Det var skönt att bli blöt, men brallorna blev vansinnigt stela när de torkade. Medelhavet är välsigt salt. I alla fall här.

Elin & Chrille var inte redo att gå upp ur vattnet förrän kl 19. Då var de rejält hungriga. Vi hann inte ens hem först. Vi köpte goda kebabrullar med oss, som vi mumsade i oss på balkongen innan vi drog lott om turordningen till duschen. Semester är härligt!

Tills vi ses igen... KRAMEN!

Farligt att resa

2010-10-06T14:28:00.003+02:00

Jag sitter just nu och lyssnar på nyheterna. En tanke slår mig...

När vi skulle resa till Turkiet för lite mer än en månad sen, så var jag noga med att kolla upp vad man rekommenderade oss för vaccinationer. Jag brukar inte vara så noga, men eftersom jag jobbar med färskvaror, vill jag inte dra på mig någon hemsk bacill, så jag inte får jobba. Vi fixade det som behövdes.

Nu sitter jag här och får höra att man ska akta sig för terrorister och andra farliga människor. Frankrike, Storbritannien, USA... Ja, många länder går ut med varningar.
Det var det ingen som sa något om när vi skulle resa. Jag hade fullt upp med att skydda oss mot elaka bacillusker. Hujedamej! Vilken tur att vi kom hem helskinnade då. Det enda farliga som kunde hända oss, var att vi kunde blivit skinnade av penninggalna turkar. Jag höll hårt i plånboken och gav inte med mig en enda gång. Vi åt där vi ville och handlade där vi ville.

Tills vi ses igen... KRAMEN!

Ansiktskyr

2010-10-06T08:56:00.003+02:00

Jag visade detta redan under resans gång, men jag jag gör det igen. Elin kan nämligen inte sluta prata om det. Skulle hon nu inte satsa på de "hemliga" yrken hon starkt funderar på, så kan man nog gissa att hon drar sig åt detta hållet. Hon gillade verkligen att kleta.

Mitt under badandet fick Elin en superidé. Hon hade ju sett att man kan bli fin av lera. Nu skulle hon testa på Chrille.

Snäll som han är, la han sig ner i det varma vattnet och lät sig smörjas in. Elin lämnade inte många fläckar orörda. Stackars älskling fick t.o.m. äckel i munnen. Blä!

Jag kan intyga att han blev flera år yngre efter Elins "ansiktskyr". Han är så len och fin... utom när han är skäggig.

Tills vi ses igen... KRAMEN!

En "ny" strand - Turkiet dag 4

2010-10-05T21:37:00.004+02:00

Jag glömde ju skriva "dag 4" i förra inlägget, men det gör nog inte så mycket. Vi låg ju vid poolen varje förmiddag och stranden senare på eftermiddagen. De allra hetaste timmarna på dagen ägnade vi åt vila, matinhandlande och lunch.

Hade det inte varit för den farliga trafiken, hade promenaden till och från havet varje dag, varit en fröjd. Det fanns mycket vackert att titta på.

Denna dagen valde vi att gå till en "gratisstrand". Jag menar att solsängarna kostar inget att låna. Tyvärr fanns det bara ett visst antal, så det blev till att hugga en som blev ledig och sen hålla hårt i den. Det trevliga Växjöparet vi träffade dagen innan på Jeep-safarit, hade berättat och beskrivit för oss. Vi tog chansen.

Till vå förtjusning hittade vi Eduardo & Maria på stranden. Det var trevligt att få prata med dem igen. Eduardo var också så snäll och fixade tre solsängar till oss. Han t.o.m. tvättade av dem åt oss. Vilken gentleman! De är båda bördiga från Chile och blev glada att höra om vår vän Juan i Mjällby AIF.

Tills vi ses igen... KRAMEN!

Vattenlek

2010-10-05T21:27:00.006+02:00

Det skulle kunna bli tröttsamt att sitta och titta på när andra badar. Jag går inte gärna i en pool. En fobi som sitter kvar sen skoltiden. Hade inte världens roligaste klasskamrater.

Det är inte alls tröttsamt att titta på när Elin & Chrille badar. De leker och tramsar och har så kul att man inte kan annat än le.
Det var visserligen äckligt varmt vid poolen under veckan, men mycket vatten och wi-fi-uppkopplingen i min telefon, gjorde allt lättare.

Tills vi ses igen... KRAMEN!

Vart man än blickar

2010-10-05T10:31:00.003+02:00

Vi blev glatt överraskade av att man tar bank- & kreditkort i nästan alla butiker och restauranger i Alanya. Alla sorter. Det gör man minsann inte i Danmark. Där får man minsann hämta ut kontanter innan man ska handla, för våra VISA & Master Card funkar inte. Nej då, det ska vara danska kort.

Vad vi istället blev förundrade över, var alla tunnor på taken. Det ser märkligt ut. Dock kom vi fram till att det är enkla, men väl så fungerande varmvattenberedare. Inte undra på att man inte ska dricka vattnet ur kranen.

Det är ju varmt länge där nere vi Medelhavet, så det är ju väldigt miljövänligt och ekonomiskt att värma sitt vatten så här.

Tills vi ses igen... KRAMEN!

Ett häftigt äventyr i Taurusbergen - Turkiet dag 3

2010-10-02T20:22:00.014+02:00

Det är lördag och vi har vaknat för andra gången i Turkland. Klockan är ca 8 och vi äter frukost. Vi måste göra oss redo för dagens strapats. Vi ska på Jeep-safari upp i Taurusbergen och vet egentligen inte vad vi ska få vara med om.

Kl 9.30 blev vi upplockade en liten bit från hotellet. Vi var spända. Det enda vi visste var att vi skulle få se fantastiska vyer, besöka en moské, en gammal turkisk familj och sen bada och äta i Dim Cay.

Efter samlingen, då jeepar från hela Alanya samlat ihop fler nyfikna, var det dags för utfärden. Vad vi inte visst var att vi skulle bli dyngsura. Vi blev "besprutade" med vattenslangar redan på väg ut ur stan. Totalt galet, men otroligt roligt! Det var ju så varmt.

Vattenkriget pågick mest hela tiden, utom på de smalaste och mest farliga grusvägarna längs bergsväggarna. Chrille blev som barn på nytt. Han kunde inte sluta kasta vatten på "safarivännerna" i de andra bilarna. När vattnet tog slut, blev han nästan rastlös. Vilken tur att de fick fylla på alla flaskorna efter moskébesöket.

Var Turk-Skalman kom ifrån, vet jag inte, men helt plötsligt låg han i Elins hand. Det var en av Safarikillarna som kom med djuret. Mycket söt!

Hos den turkiska familjen, som egentligen var något som liknade en bygdegård eller lokal samlingspunkt, fick vi - mot betalning - smaka turkiskt bröd med antingen choklad, ost eller socker mellan. Chrille & jag avstod. Elin ville ha chokladvarianten.

Jepp-killarna stod för en massa underhållning i form av diverse lekar med Safarideltagare i blickfånget. Det mesta var riktigt roligt.

Paus för bensträckare. Någon som vill fortsätta färden på kamel istället? Nä, det är alldeles för hett.

Vid Dim Cay skulle vi svalka oss och få mat. Elin var modig nog att ta ett dopp i det iskalla vattnet, bara 15 grader. Vi andra avstod. Det var skönare att ligga på de taktäckta flottarna och bara päsa.

i var hemma på hotellet ca kl 17. Till vår förtjusning fanns det tid för ett dopp i poolen. Efter 17,30 ska alla vara ur vattnet. Det ligger ju precis bredvid poolbaren/restaurangen, så de vill inte ha badande folk intill, när de ska servera middag till sina gäster. Förståeligt.

Tills vi ses igen... KRAMEN!

Skönt under täcket

2010-10-02T08:39:00.001+02:00

Jag vill inte stiga upp. Jag måste!
Om 23 minuter ska jag köra till jobbet.

Aj då! Jag får skippa frukosten.

Ja, så går det när man inte kliver ur bingen när klockan ringer, utan ligger kvar och löser Sudoku.

Nu måste jag i alla fall upp och tvätta mig.

Tills vi ses igen... KRAMEN!

- Posted using BlogPress from my iPhone

Ett gammalt, borttappat inlägg

2010-10-02T08:35:00.001+02:00

Det där lät ju en aning förvirrat. Det skulle publicerats den 11:e september. Jag minns att uppkopplingen strulade och jag skulle vänta till senare.

Det blev mycket senare.

Tills vi ses igen... KRAMEN!

- Posted using BlogPress from my iPhone

Turnén går vidare

2010-10-02T08:32:00.001+02:00

Vi har myror i brallan. Vi kan inte vara hemma och koppla av.
Idag är vi på väg till Borås för att heja fram Mjällby AIF till seger mot IF Elfsborg.
Vi stannade till för en fika i Alvesta.

Jag blev glatt överraskad. Det är sällan jag blir imponerad av fräschheten, men här var det otroligt fint.

Den japanska kvinnan var glad och serviceminded. Hennes te var fantastiskt gott.

Om ni ska köra genom Småland... Se till att stanna för fika här.

Tills vi ses igen... KRAMEN!

- Posted using BlogPress from my iPhone

God mat & fotbollslandskamp

2010-09-30T20:40:00.006+02:00

När jag letade resa och sen bokade denna, var jag väldigt noga med att inte missa någon av Mjällby AIFs matcher. De spelade hemma den 29/8 och skulle sen spela borta den 11/9. Pga EM-kvalsuppehållet var det ett längre uppehåll mellan matcherna. Toppen! Jag såg till att klara dessa datum. Tyvärr skulle vi då vara utomlands när Sverige spelade sina matcher.

Vad gör man åt det? Jo, man letar upp en restaurang i Alanya, som garanterar visning av matchen.

Det var inte svårt. De flesta restauranger har alla kanaler och erbjuder denna service. Dock är det inte alla som visar alla matcher. Det beror ju lite på klientelet som kommer.

Vi hittade Marco Polo, som redan på eftermiddagen garanterade oss plats och visning av Sverige - Ungern. Tack för det!

Vi var väldigt hungriga efter dagens badande i hettan. Jag beställde in en plankstek, som verkligen levde upp till förväntningarna. Till det blev det vatten.

Som om min mattallrik inte svämmade över av mat, så fick jag även in en tallrik med diverse tillbehör. Jag storknade nästan.

Chrille dök över en tallrik med lammkotletter. Han njöt för fullt med ett glas öl till. Det var precis så gott som det ser ut, sa han.

Elin är inte kinkig med maten, men på restaurang vågar hon sällan prova något nytt. Hon höll sig till grillad kyckling. Det verkade vara så bra så.

Japp, utelivet passar lilla damen. Hon fick visserligen sitta med ryggen mot vitaduken, dör matchen visades. Det fixade vi med att vrida hennes stol efter maten. Den hann hon ju ändå äta upp innan avspark.

Vi var inte ensamma svenskar hos Marco Polo. Det blev en ganska skön stämning i samlingen när Sverige gjorde mål.

Chrille slök en öl till och Elin blev sugen på mer att dricka. Då beställde vi in en god, läcker fruktdrink. Smarrigt värre!

Tills vi ses igen... KRAMEN!

Första besöket vid havet - Turkiet dag 2, del 2

2010-09-30T19:37:00.006+02:00

Efter en god lätt lunch, en stunds vila och ännu en svalkande dusch, packade vi ihop våra badväskor och gick mot stranden.
Under första promenaden, tidigare under dagen, fick vi erfara hur hopplös trafiken är i Alanya. Alla kör som galningar. Mopeder på trottoarerna. Ingen verkar hålla några hastigheter. Usch! Det kommer vi inte sakna. Hade vi vetat det, hade vi valt ett hotell lite närmre stranden.

Det var ca 800 m till stranden, enl Fritidsresor, och det tog ca 20-25 min att ta sig dit. Trafiken var galen på sina ställen. Vi fick hålla Elin i handen. Vi räknade inte med att bilisterna kunde se henne. Usch!

Väl framme vid stranden glömde vi trafiken en stund. Det var underbart. Vi kom så pass sent på eftermiddagen att solsängsförsäljarna gått hem. Vi slapp bli jagade av en envis turk.

Vi hade filt med oss och slog oss ner när strandkanten. Elin & Chrille kunde inte komma i vattnet snabbt nog. Jag ägnade mig åt vyerna istället. Eftersom jag hade både handväska och kameraryggsäcken, så ville vi inte bada samtidigt allihop.

Vattnet höll en temp på 27-28 grader. T.o.m. jag kan bada i det. Elin älskade vågorna och bestämde att detta skulle bli hennes favvostrand för veckan. Jag var inte lika lycklig. Vågorna är häftiga, men inte när man har glasögon. Jag kan INTE vara utan mina glasögon. Då är jag blind.

Elin och Chrille låg i mest hela tiden. De kom bara upp ibland, när samvetet tog överhanden. Chrille fick lite skuldkänslor över att jag plågades i hettan på stranden. Jag hade ju inget parasoll.
Jag höll i alla fall ut i 1½ tim.

Tills vi ses igen... KRAMEN!

Uteliggarna har kommit in

2010-09-30T19:29:00.006+02:00

Tidigt i somras flyttade våra älskade kaniner ut i sin nya fina bur. De fann sig ganska snart till rätta och pinkade in sina revir. De hade var sin finfin lya och kunde ändå känna av varandras närhet.

Vad jag sen inte berättade var att de efter bara ett par dagar, så provade Kärleken att sätta dem tillsammans i ena burhalvan. Han skulle rensa i den andra delen och ville se hur de funkade ihop efter Lillys kastrering. Det gick hur bra som helst.

Kaninerna fick hälsa på varandra i ganska långa stunder under kommande 2-3 dagarna, sen klippte Kärleken upp nätet mellan dem. De fick en riktig lyxvåning att bo i.

Häromdagen tog samvetskvalen överhanden... Vi kunde inte låta dem bo ute längre. Det börjar ju bli kallt.

Äsch, ska sanningen fram, så är det vi som inte gillar att snubbla ut i mörkret på kvällarna för att mata dem. Det är fuktigt och ruggigt. De fick flytta in igen.

Vi hade lite problem med Lilly under hennes första tid hos oss. Hon envisades med att kissa överallt, utom där hon skulle. Hon gick helst bakom gardiner eller under soffan. Det gillades inte.

Det blev mycket funderande över detta under sommaren. Skulle hon ha blivit rumsren efter kastreringen? Skulle hon ha lärt sig av Felix, nu när de bott tillsammans i tre månader?

Kärleken kom på en strålande idé, som jag sen hjälpte till att utveckla till där vi är nu. Vi köpte två paket med kompostgaller, som vi satte ihop till en innehage till djuren. Vi la in en strandfilt och bäddade till dem i deras inneburar.

De verkade tveksamma när vi hämtade in dem. De kände inte igen sig. Jag har läst att kaniner har ett väldigt kort minne. Jag vet inte hur man fått fram det. Har man frågat en kanin?

Vi märkte snabbt att de helst ville vara i samma bur. När de fått vara fria i sin hage över natten och inget konstigt hänt, tog vi bort den ena buren och satte in en transportbur istället. De gillar att krypa in i den. Kanske ger den en gropkänsla?

Tills vi ses igen... KRAMEN!

Supporterlaget

2010-09-30T13:59:00.003+02:00

I våras blev jag nominerad till Supporterlaget - ett samarbete mellan svensk elitfotboll & Svenska Spel. Otroligt smickrande. Själv nominerade jag Niklas Joelsson, killen till vänster på bilden ovan.

I sommar skulle varje Allsvensk förening vidarenominera två av alla namnen som kommit in. Mjällby AIF valde mig och Joelsson.

För ca 3 veckor sen började omröstningen på nätet, www.supporterlaget.se. Alla med en dator kan rösta. Man går inte på sidan och letar upp sitt lag. Där väljer man den supporter man tycker ska representera föreningen i Supporterlaget under ett år. Man får rösta en gång per dag. En gång per dator.

Tycker du att jag förtjänar din röst?

Tills vi ses igen... KRAMEN!

Ny plats, nya vyer, nya rutiner - Turkiet dag 2, del 1

2010-09-30T11:24:00.006+02:00

Vi vaknade upp till strålande solsken och galen hetta. Det var en enorm kontrast mot hemma.
Jag klev ut på balkongen och blickade ut över de vyer som fanns att beskåda.

Vi hade funderat på att gå ner till frukostbuffén, om vi skulle orka. Det blev som vi trodde. Vi orkade inte. Vi vaknade visserligen i någorlunda god tid för att ha hunnit, men vi kände inte för att jaga genom duschen och fräscha till oss. Det var ju inte med stress vi ville börja semestern.
Vi beslöt oss för att slappa och ta det lugnt.
Vi hade ingen mat på rummet, eftersom vi anlänt till hotellet vid midnatt. Det brydde vi oss inte om. Vi hade ju semester. Det fick bli vad det ville... Pågens kanelgifflar, som skulle varit fika på vägen ner till Sturup... Kexchoklad, som skulle varit resgodis på planet eller i bussen... Elins Pringles Sour Cream & Onion, som hon inte hade ätit upp på resan ner... läsk & det lilla vatten vi hade kvar från kvällen innan. Vilken tur att min mamma inte var i närheten! Hon hade fått krupp.

Med all denna energi i kroppen, kunde vi inte annat än att kuta ner till poolen och undersöka vad

hotellet hade att erbjuda. Elin & Chrille kunde inte vänta. De kastade sig i vattnet direkt. Jag såg mig omkring.

Man får ta det lugnt med solen och hetten. Vi stannade vid poolen ca 1 tim. Det räckte. Vi var varma och hungriga. Hungriga på frukt och mat.

En snabbdusch på hotellrummet och vi kunde ge oss av ut för att utforska Alanya och leta matbutik.

Vi hittade en bra mataffär, där vi handlade frukt, juice, bröd och marmelad. Det var smarrigt att sätta sig på balkongen och äta något man faktiskt mådde bra av. Det kändes så mycket hälsosammare än frukosten.

Tills vi ses igen... KRAMEN!

Nu reser vi till Turkiet igen - dag 1

2010-09-30T10:44:00.004+02:00

I inläggen jag la ut under själva resan, så använde jag kameran i telefonen, min iPhone 3gs. Det finns mer att önska av en kamera i en så dyr apparat. Dock gick det bra och jag kunde förmedla det jag ville. Nu vill jag visa lite till av vår härliga, välbehövliga semester.

Jag hade förköpt taxfree-produkter hemma i tv-soffan, men jag hade inte bokat sittplatserna. Jag tyckte det var hutlösa priser för denna service. Att det ska kosta några kronor att garantera sig vissa, speciella platser i planet - speciellt om man är en stor familj eller har diverse krämpor - är helt ok för mig, men att de tar 100-lappar per säte, tycker jag är för dyrt.
Istället satsade vi på att komma ner i god tid och ställa oss långt fram i kön. Vi kom först! Ingen stod där när vi klev in i incheckningshallen. Alla, som kommit tidigt, satt och väntade på bänkarna runt omkring. När vi, efter ca 15 min, rullade fram vår bagagevagn och ställde oss vid vänta-skylten, kom alla efter oss. Vi fick vänta ca 35 min innan personalen kom. Vi blev garanterade platser tillsammans. Skönt!

När det var dags för boarding, blev vi anvisade att gå ut genom en dörr och ned för en trappa. Hm... Fick vi inte följa med? Jo då, för att göra det enklare och effektivare, så fick vi gå in genom "bakvägen", då våra platser fanns ganska långt bak i planet.

Jag måste ju föreviga allt, så jag blev kvar på "parkeringsplatsen". Chrille blev lite orolig och väntade otåligt på mig. Han var kanske rädd att jag skulle överge dem eller kanske inte hitta rätt.

Strax lyfter planet. Mina älsklingar är fastspända. Jag tror de är jättespända inombords också.

Flygresan gick snabbt och bra. Kl 21.20, turkisk tid, fick vi trampa utrikisk mark. Vi var trötta. Passkontrollen gick som en dans. En surmulen turkisk kontrollant stämplade passen och släppte igenom oss till bagagebandet.

Just vid detta tillfället önskade vi att vi var framme vid resmålet. Tyvärr hade vi ju en två timmar lång bussresa framför oss. Elin somnade och jag fick ännu mer huvudvärk. Aj aj!

Tills vi ses igen... KRAMEN!

Det tar lite tid

2010-09-28T00:52:00.001+02:00

Jag har ca 750 semesterbilder. Suck! Att jag inte kan lägga band på mig.

Jobb, Elins skola, läxor & fritidsaktiviteter + mina MAIF-åtaganden tar tid. Jag har helt enkelt varken orkat eller hunnit. Jag lovar dock... Fler bilder kommer!

Jag lovar även att visa lite annat kul. Riktigt kul!

Tills vi ses igen... KRAMEN!

- Posted using BlogPress from my iPhone

Fler inlägg kommer

2010-09-10T04:40:00.001+02:00

Tack för alla kommentarer under veckan som gått! Både i bloggen, på fejjan och via mail & sms. Jättekul! Det gör att det känns värt att lägga ner tid på att blogga.

Nu är jag hemma igen. Jag ligger nerbäddad under mitt sköna täcke. Jag känner hettan från mina svedda ben och det kliar överallt på överkroppen. Jag ömsar skinn likt en stor boaorm.

Imorgon ska tömma tre kameror på bilder. Var så säker på att jag kommer lägga ut mer. Det är bara att titta in igen och se vad vi haft för oss. Antingen väntar du på en vink, eller gör du stickprov direkt i bloggen.

God natt! Sovadags.

Tills vi ses igen... KRAMEN!

- Posted using BlogPress from my iPhone

Home sweet home

2010-09-10T04:17:00.000+02:00

Borta bra, men hemma bäst.
Jag ska pussa den som myntade det ordspråket. Oh, vad det tillhör oss just nu.

I samma ögonblick som bilen rullade in genom grindhålet, kände vi hur mycket hemmavargar vi egentligen är.

Ja, som ni förstår landade allt bagage med oss och bilen stod troget i fålla 11C och väntade.
Vi körde ut från Sturup redan kl 02.20, tidigare än beräknat. Marschen hemåt gick som på räls. Vi har lastat in oss och besökt toan. Nu ska vi sova. Sova på ackord. Klockan är 04.10. Sängen är underbar!

Tills vi ses igen... KRAMEN!

- Posted using BlogPress from my iPhone

Trampar svensk mark

2010-09-10T04:16:00.001+02:00

Vi har landat. Vi har visat passen. Vi väntar på bagaget.

Förhoppningsvis kan vi gå mot bilen om en inte så lång stund. Vi är trötta på långa stunder nu.
Förhoppningsvis står bilen på parkeringen och väntar på oss.

Tills vi ses igen... KRAMEN!

- Posted using BlogPress from my iPhone

Tji fick jag

2010-09-10T04:15:00.001+02:00

Jag trodde jag skulle få sova en stund under den drygt tre timmar långa flygturen. Men se, det gick inte...

Det var hela tiden något som störde och till sist blev jag övertrött och fick krypningar i benen.

Strax ska vi landa på svensk mark. Alla tre längtar vi efter våra egna sköna sängar. Synd att vi har så långt hem.

Tills vi ses igen... KRAMEN!

- Posted using BlogPress from my iPhone

Ombord

2010-09-10T04:12:00.001+02:00

Äntligen sitter vi igen...

Det var en dryg väntan vid gaten. Det fanns färre sittplatser än resenärer. Vi fick stå läääänge.

Boardingen blev försenad och när den väl kom igång, var det rena korvstoppningen. Alla tryckte på och det tjockade ihop sig i gångarna.

Nu är vi på plats. Mobilen ska stängas av. Jag lutar mig tillbaka och sover en stund. God natt!

Tills vi ses igen... KRAMEN!

Posted using BlogPress from my iPhone

Hungriga

2010-09-10T04:11:00.001+02:00

Efter den skakiga bussturen, väskröntgen och incheckning, styrde vi kosan mot maten.

Elin siktade in sig på Burger King, eftersom hon blivit nekad det under veckan i Alanya.

Chrille & jag, däremot, fick korn på ett hak som starkt påminner om Kentucky Fried Chicken.

Ett Golden Meal till specialpriset 117 kr (!!!) lockade. Nu struntade vi i kostnaden. Alla Turkiska Lira skulle ätas upp. Vi var hungriga.

Gissa om det var gott!!! Nästan godare än allt annat vi ätit under veckan... och vi gillar verkligen turkisk mat. Mums!

Dags att borda planet.

Tills vi ses igen... KRAMEN!

- Posted using BlogPress from my iPhone

På bussen

2010-09-10T02:46:00.000+02:00

Något försenad dök den upp. Den lilla bussen som skulle ta oss till flyget.

Chauffören fick ett rejält träningspass, när han skulle lasta in alla stora resväskor. Bagageutrymmet på bussen var inte det största.

Tills vi ses igen... KRAMEN!

- Posted using BlogPress from my iPhone